Skägget gör inte filosofen

Klicka vidare!

2010-02-06T16:51:00.002+01:00

Nu har jag knåpat ihop en blogg på en annan adress, puh! Jag kommer att skriva samma smörja men med andra finesser, helt enkelt. Förhoppningsvis ska jag få bilderna dit jag vill utan att slita mitt hår, och slippa konstiga effekter på radavståndet och storleken när man lägger in en bild efter att man har skrivit texten.

Om inte, får jag väl helt enkelt göra reträtt och komma tillbaka hit!

Tadaaa! Kom hit istället!

http://malinreflekterar.wordpress.com/

Allt kan hända

2010-02-03T00:07:00.003+01:00

I ett kreativt ögonblick (läs: då jag blivit urkburkless på att läsa om "utmaningar mot den kommunala demokratin"") kom jag på den ljusa idén att börja fila på en ny blogg. Den jag har är fin och så, men det är ibland attans knepigt att kunna skriva som man vill, flytta, klippa, klistra och trycka in bilder så att de hamnar rätt. Okej, det är alltid knepigt.

Nu har jag hittat en annan leverantör av blogg-konton som erbjuder allt jag har saknat! Hallelujah! En upptäckt jämte kanal 5:s fynd av Anna Anka!

När jag har fått pilla lite mer så kommer länken upp här, så hoppar ni automatiskt vidare till min nya, superhäftiga, jättefina och alldeles fantastiska blogg! Typ...

Just nu känns det avlägset

2010-02-02T21:59:00.003+01:00

"Vintern rasat ut bland våra fjällar, drivans blommor smälta ner och dö.

Himlen ler i vårens ljusa kvällar,

solen kysser liv i skog och sjö.

Snart är sommarn här i purpurvågor,

guldbelagda, azurskiftande ligga ängarne i dagens lågor,

och i lunden dansa källorne."

När då?! Undrar en stackars frusen fd. norrlänning som trodde att hon bytt två meter snömos till barmark vid denna tid när hon flyttade hit. Snopet värre.

Stinkfrossa när Jonas är borta

2010-01-31T18:38:00.002+01:00

Jonas är i tjottahejti och spelar innebandy och har lämnat mig att laga middag alldeles själv. Han föreslog att jag skulle passa på att äta makrill i tomatsås som han tycker luktar fruktansvärt (kan egentligen inte hålla med då det ju smakar som det luktar i stora drag, och det smakar ju gott!).

Jag kom dock på anda tankar och svängde ihop en paella med ingredienser som aldrig eller ytterst sällan går genom min sambos gom. Bland annat musslor, räkor och svamp.

Rätten har förmodligen lämnat doftspår av sig, jag kan inte direkt avgöra då jag förmodligen är mitt inne i oset.

Värmer jag på lite kanelbullar om ett tag så kan jag kanske neutralisera doften (eller odören om man så vill)? Alternativt bakar jag scones. Mmmmmm....

Mogr...moghr...moggrab...?

2010-01-30T15:45:00.002+01:00

Vad mattallriken hade sett tristare ut här på Stallvägen om inte ICA sålde ut svårsålda, mystiska varor för halva priset lite då och då. Senaste klippet var ett paket Mograbieh som smakade som en blandning mellan cous-cous och pasta. Stor (enorm!) fördel jämfört med andra gryn är att man kokar den som pasta = inget fastbränt i botten! Perfekt!

Kolla in här: http://sv.wikipedia.org/wiki/Couscous

Gott var det också, trots att jag var lite för generös med olivoljan och citronen.

Inte ens halvtid

2010-01-28T16:14:00.003+01:00

...men jag känner att jag kommer att förlora matchen mot det amerikanska försäkringssystemet. Vi har liksom inte försäkringar som täcker skador som uppstår om man varit alkoholpåverkad eller oaktsam, då får man så att säga skylla sig själv.

Inte heller täcker våra försäkringar kända sjukdomar man har haft redan innan som man behöver behandling för i utlandet, och till sist inte heller täcker den behandling för psykvård.

Det stora problemet är att vi har helt andra sjukvårdssystem. Eller nä, det största problemet i mitt fall är det institutionaliserade överanvändandet av stämningar i amärika. Alla, för allt, ska kunna stötas och blötas i domstol. Så mitt universitet vill nog bara väl när de vill att jag tecknar deras snordyra försäkring. Hips vips är jag stämd för någonting jag borde ha förstått att undvika, och så får den naiva svensken en tråkig överraskning. Som de sa i mailet "...due to some unpleasant experiences with international students insurance...".

Nåja, tillbaka till sjukvårdssystemen. Här har vi en rätt go' miniminivå, medan där ligger allt på individens ansvar (läs: du måste ha mycket stålar eller ett jobb med en arbetsgivare som erbjuder en okej försäkring som inte kostar, just det, mycket stålar). Eller nä, i detta fallet så ligger det inte alls på mitt, alltså individens, ansvar, jag får inte ens skylla mig själv, jag måste skaffa en försäkring som täcker fall där jag faktiskt klantat mig mer eller mindre med flit och vid fullt medvetande.

Amärika - frihetens land, där man är så fri att man inte har en obligatorisk sjukförsäkring som man ändå måste ha. Obligatoriska brukaravgifter, brukar det kallas på svenska. Den som tjänar mest på sådana: Vid offentliga monpol = staten, vid avreglerad marknad = försäkringsbolagen.

Malin mot USA's försäkringssystem

2010-01-27T20:13:00.002+01:00

Att måla upp detta i David mot Goliat-proportioner är inte att underdriva.

Morgondagen kommer att ägnas åt att besöka Växjö stads försäkringsbolag för att se om de kan erbjuda ett alternativ till att betala 1400 dollar (gångra med tio för att få nuffran i svenska riksdaler) för en försäkring mitt amerikanska universitet kräver att jag skaffar.

Den ska bland annat täcka kostnader för "mental health issues". Med andra ord, springer alla hästar ur hagen eller om hissen slutar gå ända upp, så att säga, så vill det amerikanska sjukvårdssystemet ha en garanti att jag kan betala för att någon hjälper mig att samla in pållarna igen eller laga hissen.

Varför känns detta som en så amerikansk grej?

Visst, vi blir också deprimerade i Sverige men här är det hysch hysch. Här pratar vi inte om det. I USA är det på något sätt mer uttalat, självklart (?) och man tipsar glatt om hur bra den där terapeuten man går till är.

Väldigt intressant att man hyllar personer som tränar regelbundet och äter genomgående hälsosamt medan man knappast berömmer någon för att gå till psykologen eller ta hand om sin psykiska hälsa i allmänhet.

Kanske just för att vi svenskar inte gör sånt i förebyggande syfte direkt. Precis som att man skäms när man kommer ut från en fotvårdsklinik. Dit drar man sig för att gå i det längsta, förhårdnader har fått växa sig hårda som gammal ost och nageltrånget gjort det svårt att ta på sig skorna innan man masar sig dit och försöker vara inkognito.

Nej. nu ska jag förebygga mentala problem genom att äta choklad (billigare än en timme hos hjärnskrynklaren).

Kranen öppen, ventilationen stängd

2010-01-25T20:27:00.004+01:00

Med andra ord är jag förkyld, och jag pratar om näsan respektive andningsfunktionerna.

Verktyg är inköpta för att åtgärda problemen med bygget: Tio kiwis, en låda physalis och ett par apelsiner. Befintliga verktyg såsom té, vitlök och kan jang har redan börjat användas.

Vi ÄR faktiskt coolare

2010-01-24T19:22:00.003+01:00

En har haft det på känn. Vi är av ett annat virke, vi uppåt landet.

(Jag måste dock ha hamnat fel vid sorteringen, jag är lika köldkänslig som vilken mesig sörlänning som helst)

http://www.aftonbladet.se/vader/article6480628.ab

ps. det var Jonas som sydde och jag som häckade vid tvn (se inlägget nedan), vi slår hål på könsrollerna! Jag står dock fortfarande för baket och Jonas för den större delen av inmundigandet av produkten...(jag ligger dock inte alltid långt efter, är jag på humör så kan min så kallade efterrättsmage (helt klart skild från matmagen) överprestera)

En vanlig lördag hos Forssell-Enmarks

2010-01-23T16:21:00.002+01:00

En sitter med datorn i knät och glor på tv, den andra sitter i köket och syr (och mumlar att "nu skulle mamma vara stolt").

Illermänniska?

2010-01-20T22:34:00.002+01:00

Den eviga (strids)frågan i husdjursvärlden verkar helt uteslutande fokuseras på om man ska skaffa hund eller katt, med tillhörande diskussion om sin kompabilitet med (att vara "hundmänniska" eller "kattmänniska", innebär ofta att man inte erkänner sig tillhöra båda) och följaktligen ofta preferens för, någon av djurarterna.

Idag gavs min husdjursvärld en ny dimension då jag såg en tjej vara ute och gå med två hundsvansar, som vid närmre håll visade sig vara illrar.

Då dök frågan upp - är jag kanske en illermänniska? (Vad det nu innebär att vara kombinationen djur + människa, skulle det vara positivt att till exempel vara en fästingmänniska? Är det bra att vara kompatibel och definiera sig så att man får ut något av att husera ett sådant djur?)

Framför allt började jag reflektera över hur etablerade uttrycken "hundmänniska" respektive "kattmänniska" är, men vet någon vad begreppen innebär förutom att man har en preferens för just det djuret?

Och om man inte föredrar att ha något djur alls i sitt hem, eller inte känner sig kompatibel med något, är man då en o-djursmänniska?

Ps som i pangkaka

2010-01-19T23:45:00.002+01:00

...den finska morotslådan smakar som kryddig (läs: muskotnötig) pannkaka med en svag påminnelse om att det är risgrynsgröt i smeten. Med andra ord en röra helt i min smak.

Passar oväntat nog mer än fantastiskt bra med zucchini stekta i en herrans massa olja? (Jag tror till och med att det inte bara är jag som skulle tycka att det smakade gott, vilket många röror jag stoppar i mig nog skulle kunna betecknas som...)

Historisk händelse

2010-01-19T23:37:00.002+01:00

Jag har köpt en ny, helt oanvänd kursbok för första gången under min snart tre år långa studietid (jag räknar då inte med distanskurser, kurser jag läst utöver mitt program och Komvux som alla har krävt litteratur).

Men ni kan vara lugna i båten, den kostade bara trettionio kronor inklusive frakt.

Demokratin och dess antagonister av Robert Dahl ska om några dagar när den kommer få en exklusiv plats i bokhyllan. Jag kommer aldrig att glömma att det var min första, alldeles egna, kursbok.

Eller jo, just av anledningen att jag kommer att glömma så får jag nog ta och skriva det i pärmen.

Frihet = finsk morotslåda?

2010-01-16T12:42:00.002+01:00

Efter att tentan i förvaltning och förvaltningspolitik är avskriven har jag nu två dagar under vilka jag inte behöver dyka ner i kurslitteratur. Även om jag hade velat (varför jag nu skulle vilja det?) så kan jag inte då jag inte har några kursböcker för nästa kurs...kanske måste jag öppna plånboken och köpa böcker för första gången. (Här börjar snåltarmen skrika, min anm.). Jag är ändå nöjd över att inte ha köpt en enda kursbok sen jag flyttade till Växjö, men nu har biblioteket förkortat sina lånetider och detta sätter mig i klistret.

Hur som helst ska jag njuta av min frihet genom att pyssla ihop en finsk morotslåda. Okänt hur jag ramlade över den idén men nu ska det göras.

Vad tokigt det kan bli

2010-01-13T21:17:00.002+01:00

Under hela skoltiden hade jag för mig att när det stod flygande jakob på matsedeln skulle det bli att tvinga sig i tuggorna. Usch, nån äcklig, slemmig gryta.

När Jonas och jag kom att prata om just denna rätt för några dagar sedan kom vi på att det är ju jättegott, det äter vi någon dag! Sagt och gjort, idag slafsade vi i oss denna gottighet (med chili & lime- samt sourcream & pepper-smakande casewnötter då det inte fanns jordnötter i lösvikt...nåja).

Det är ju gott. Varför har jag haft för mig att det inte är det?

Då kom jag på det, det gick en Jakob i min klass när jag var liten och han var elak ibland. Så enkelt. Han var nog snäll egentligen dessutom. Med andra ord mitt fel att jag gått miste om så många goda tuggor i så många år. Det blir att ta igen.

När Malin planterar blommor vet man att det är tentavecka

2010-01-11T18:27:00.002+01:00

Trots att det var plastblommor jag förflyttade till en ny kruka lägger jag beslag på verbet "plantera" och använder det för att förklara min handling, då jag hade många normala planteringskomponenter inblandade: trädgårdshandskar, jord, kruka och (plast)blommor. Jag väljer dock verbet "dekorera" för att beskriva min handling då jag lite senare stoppade en ljusslinga i form av ett blomknippe i en högsmal kruka. Någon måtta får det vara även när det gäller att beskriva mina egna bedrifter.

Jag funderar på att städa toaletten och dammsuga. Jag har redan varit ute med sopor. Borde jag inte stryka köksgardinerna? Tvättid är bokad på onsdag och tisdagen är full med möten. Tentamen på fredag? Jag? Jo tyvärr, dessutom från klockan två på eftermiddagen till sju på kvällen! Hemskheter.

Efter att ha fått ett väldigt glädjande resultat från den senaste tentamen i internationell politik (ett A! jippi!) har det inte alls gått att koncentrera sig och inse vikten av att plugga till denna tentamen i förvaltningspolitik då jag oavsett resultat på denna ändå (okej, godkänt måste jag skramla ihop) kommer att få väl godkänt på det sammanslagna betyget för höstterminen.

Sen väntar vårterminen och första kursen med en lärare som är beryktad bland andra lärare (observera ej studenter) runtom i Sverige vara landets elakaste statsvetare. Jippi...

Söndagskalv

2010-01-10T19:00:00.003+01:00

Efter att ha givit frysen lite uppmärksamhet bestämde jag att det blir stek värdig en söndag till middag. Sagt och gjort, ur den frostiga lådan drog jag ut en klump med beteckningen "KALV STEK". Den stackars kalven blev god, magin skapades egentligen i samspelet med gräddig skysås och min hemmagjorda fläderbärsgelé. Äntligen har jag något att äta den till! (I och för sig är den rätt god som den är men det känns inte helt rätt att skeda i sig gelé. Kan det passa till glass kanske? Som cheesecake-topping om inte annat.)

Som ytterligare grädde i magen ska jag snart bege mig till Caroline för att äta sen födelsedagstårta och förhoppningsvis dricka någon av alla spännande tesorter hon håller sig med.

(Detta är alltså ett tydligt tecken på att jag är inne i en tentapluggningsperiod då jag alltid finner tidskrävande göromål att förkovra mig i...)

Varför jag vanligtvis köper linser på internet (förutom att det är betydligt billigare)

2010-01-08T16:06:00.006+01:00

Beställde ett paket nya linser den nittonde december i Piteå inne på en optikerbutik. Månadslinserna jag hade var redan då minst en och en halv månad gamla. Jag påpekade lite blygsamt att jag åker hem den sjätte januari och undrade om de kommer att komma innan dess. "Jojo, de kan till och med komma innan jul! Vi hör av oss". Den femte januari slog jag dem en signal då de inte slagit mig någon och undrade om de där linserna. De måste ju bara ha glömt att kontakta mig så här i jul- och nyårstider med klämdagar, mellandagsrea, nytt år och hjärnan blockerad allt julfrosseri. Men nej, inte där än. Lätt frustration. Det är en av de mest sålda linstyperna i Sverige och jag har en vanlig styrka så något problem att få tag i dem borde det inte vara.

Hade jag beställt dem från valfri linsaffär på internet kunde jag ha fått dem med posten dagen efter.

Nu tjugo dagar efter beställningstillfället i fysisk affär börjar jag känna mig lätt frustrerad då de ännu inte har kommit in och då de väl kommer in ska de skicka dem till mig med post. Tidigast har jag dem alltså rimligtvis nästa onsdag.

Ungefärlig leveranstid: 25 dagar.

Bitter.

---------------------------

Uppdatering: När jag publicerade inlägget slussades jag vidare till den vanliga "visa inlägget"-sidan, gissa vad som var till höger om alltihopa? Jo, reklam för "billiga linser, snabbt och enkelt!" efterföljt av företagets webadress. GNID IN DET NI BARA!!

Åkte jag Norrlandståget eller Orientexpressen genom Sibirien?

2010-01-07T21:55:00.002+01:00

-27 grader på Älvsby tågstation. Tåget är tjugo minuter försenat men börjar närma sig avgång. Trodde jag. Mer än tio minuter får jag stå och känna att jag slutar känna min kropp. Bredvid mig står en hund som parkinson-skakar av kylan och gnyr av köldsmärta. Så kommer tåget. Fönstrena i liggkupén är täckta av frost, is och snö. Gummipackningen är inte tät. I utrymmet mellan vagnarna råder full snöstorm, att ta sig mellan vagnar känns som ett äventyr. "Köldvarning på trettiofem grader minus och kallare, vårt tåg kommer att hålla men inte en del andra, så förbered er på kaos längre ner" säger konduktören och försöker täppa igen fönstret med blött papper.

Utanför fönstret gnistrar det blått. När tåget möter ledningarna ovanför blir det ett permanent blixtrande. Går på toaletten. Spolar. Tvålen är för första gången på många tågresor inte slut (hurra!). Däremot kommer inget vatten. Försöker gnugga bort tvålen med papper, går sådär och händerna känns torrare än när jag slafsat med en kladdig apelsin. Sedan märker jag att inget vatten hade kommit i toastolen heller. Hepp. Jag torrborstar tänderna och försöker gnugga tandborsten så ren jag kan med munnen.

Nåja, till slut blev det inte mer än dryga timmen efter utsatt tid jag ställde fötterna på perrongen i Växjö. Äntligen hemma (där folk plötsligt pratar konstigt igen).

ein, zwei, drei, Polizei

2010-01-05T23:52:00.003+01:00

På mors godkännande (men Dans tveksamhet) puttrade jag iväg med vespan mot Stina i avsaknad av bil. Med fötterna nära marken snittade jag sisådär tjugofem kilometer i timmen i den tjugogradiga kylan med tillhörande isvindar. I stan började problemen. Halkan tilltog i samma takt som bilantalet, vid busstationen kände jag att jag hade en bil bakom mig och för att inte göra denne frustrerad över min söndagskörningshastighet körde jag upp på trottoaren och stannade. Tur det för det var en polisbil som rullade bakom och nog ville kolla upp den där vingliga token på vespan. Tur dessutom att jag stannade, hade jag inte sett att en bil varit bakom mig hade jag nog inte stannat alls vilket hade ökat deras misstankar och varit pinsamt för mig, att ha en polisbil som svans utan vetskap till allmän beskådan ser inte speciellt bra ut.

Nåja, jag fick blåsa (och skylla på min dåliga kondis då försöket inte lyckades första gången då jag blåste för mesigt) och vackert erkänna att jag inte hade körkortet med mig. Jag riktigt kände hur en böteslapp för lite allt möjligt skulle hamna i mina stelfrusna händer (inget körkort med mig, inga vinterdäck, trimmad vespa, är någon lampa trasig? Tog jag inte en gräddlikör ur Alladinasken tidigare idag?) när en av dem började ställa vad han kallade "relationsfrågor" (jag tänkte i helt andra banor än vad frågorna faktiskt innehöll).

Första frågan klarade jag galant, den var enkel, mammas mellannamn som ju också är mitt (tyvärr, men det hjälpte mig att komma ihåg det så för första gången kan jag glädjas över mammas val. Skulle jag förresten sagt att mamma faktiskt inte har ett mellannamn då det betecknar ytterligare ett efternamn och att det vi vanligen kallar mellannamn egentligen är ett förnamn men inte vårt tilltalsnamn och hänvisa till Namnlag (1982:670)? Nej, ödet utmanar jag en annan dag.)

Andra frågan fick jag tyvärr passa på, vilket var pappas födelseår. Jag som får sitta och fundera i minst 10 minuter med miniräknarhjälp för att räkna ut vilket år jag ska säga att jag är född till busschauffören för att vara 17 år ock åka som barn var detta inte passande i denna minst sagt svettiga situation. Min vanliga strategi att chansa när det kommer till huvudräkning insåg jag inte passade sig här (jag hade dock rätt år på tungan). Att det skedde 18 april var till föga hjälp. Jag bad helt enkelt om en annan fråga och fick en betydligt lättare i form av pappas namn. De klev åter in i polisbilen. Jag hörde "Stallvägen" och efter ovanligt långa minuter klev en av dem ut igen. "Det såg bra ut det där". Och så står han kvar. Efter ett tag säger han att jag ska köra försiktigt. Jag svarar att det gör jag, och så säger han något mer som jag inte hör och mumlar sedan att det inte var något. Hejdå, säger vi och jag puttrar igång igen, nu med betydligt högre puls men betydligt lägre kroppstemperatur efter stillaståendet i iskylan.

Snuvad och snuvig

2010-01-04T22:01:00.002+01:00

Halsmandlarna börjar förvandlas till något som snarare känns som valnötter (med skal) storleksmässigt och näsan börjar bomma igen verksamheten titt som tätt. Den Stora Planen innan jag åker därför: Stort intag av blåbär, mandariner, vitlök, kakor (?), te med honung och vitamintabletter kombinerat med sömn.

Kroppen mår i alla fall bra efter att jag utnyttjade mors julklapp i form av massagepresentkort. Man kan/får inte vara onöjd över massage då det är så bra i sig, men jag har en del synpunkter på denna jag fick:

Ett, hon agerade "frisör" under massagen = ställde tusen frågor och babblade vilket gjorde avkopplingen till påkoppling. Två, hon nös över mig och fick gå och tvätta händerna. Tre, hon ramlade från stolen. Fyra, och värst - förutom tidsbortfallet för nysningen/handtvättningen/fallet slutade hon mer än 10 minuter för tidigt!

Helt brottsligt.

Tankarna går tillbaka till massagen jag fick i Vietnam av en blind kvinna på ett "blindcenter". Det började med att hon tog på mina bröst för att känna om jag var naken (det var jag) innan hon började, rapade, åt och smulade kex över mig, försvann i omgångar för att hämta mer kex, skrek-tjattrade med kollegor bakom andra skynken och utförde högst alternativ massage. Denna kostade dock inte mer än 40 spänn och gick ändå till en välbehövande medan dagens massage kostade minst det tiodubbla och gick helt säkert inte till någon jag skulle känna att volontärt skänka pengar till.

Årets skidutflykt går utåt?

2009-12-30T13:58:00.002+01:00

Egentligen skulle jag och Jonas tagit vår årliga skidtur med fika idag (med tanke på att vi åker cirka två kilometer i gånghastighet och sedan fikar resten av tiden skulle man nog istället kalla det fikautflykt med litet skidinslag, men nåja). Vi fick dock ställa in kalaset då det är i kyligaste laget, och siktar istället på att för första gången på flera, åtskilliga och massor med år bege oss till Vallsberget för utförsåkning i helgen.

Då jag av någon outgrundlig anledning faller minst tre gånger under en skidtur (nu talar vi längdskidor) är det nog trots allt bäst att åka utför istället då min fallkvot brukar vara noll.

Peppar, peppar...

ps. på tal om kryddor (som osökt får mig att tänka på mat) så är det inte ostekt bacon jag har i munnen på bilden till vänster, det är nån sån där lufttorkad italiensk skinka med något sånt där fräsigt outskrivligt namn. Pruttskinka brukar jag kalla det (har ingenting med lukten att göra men onekligen är det i de trakterna själva biten kommer ifrån...)

Vuxen, jag?

2009-12-29T10:19:00.002+01:00

När jag handlar på systemet är jag definitivt vuxen, men när jag åker buss är jag aldrig vuxen. Då piper jag fram "barn till Piteå/Skellefteå" och har sällan mött motstånd i form av följdkommentarer. En gång fick jag replik: "jaha minsann,vilket år är du född då?" varpå hjärnkontoret jobbade hårdare än någonsin för att snabbt producera ett svar. Det gick inte så snabbt och då alla kan sitt födelsenummer som ett rinnande vatten resonerade jag så att det är bättre att säga fort och fel än sakta och kanske fel det med. Jag minns inte om jag svarade rätt eller inte men chauffören köpte det. Så även igår, men nu använde jag en annan taktik. Bussvärdinnan gick runt i bussen och tog betalt. Några (snor)ungar framför mig som skulle till Byske hävdade skränigt att de var barn men efter att hon frågat dem om de ville svara igen så erkände de att de nog var något annat. Skulle jag våga? Jag bestämde mig för att betala en ungdomsbiljett, lite mitt emellan, inte vuxen och inte barn. Jag tog fram mobiltelefonen och slog lite på miniräknaren. Ha, nu var jag beredd! "Nittonhundranittiotvå nollåtta nollett" skulle jag säga om hon frågade när jag var född. Jag skulle nämligen säga att jag var sjutton, längre ned än så kunde jag bara inte gå och då borde man väl vara en ungdom? Jag har aldrig vetat när man klassificeras som vad i bussvärlden vilket har vållat lite problem tidigare när jag har fått harkla fram att jag är femton för att vara på den säkra sidan.

Nåja, fram kom hon. Jag hade redan övat in min replik i huvudet "hej, jag ska till Piteå, jag är sjutton, vad är man då?" Hon tittar på mig och skrattar "kära vän, då är du ett litet barn, hahaha!" Och så tog hon betalt för en barnbiljett. Sättet hon sa det på var så förnedrande att jag var på vippen att säga att jag minsann är tjugotre, såg hon inte det? Hur som helst fick jag lite problem med kvinnan bredvid mig efter det som började fundera vad jag satt och läste. Jag försökte vara kort för att inte få några följdfrågor. Vad jag minns läser man inte offentlig förvaltning och specifikt inte boken politik som organisation på gymnasienivå. Särskilt inte en det står "Växjö Universitet" på. Jag ville inte börja en helt onödig konversation med en främling om mina "gymnasiestudier" som kunde leda till att bussvärdinnan skulle få nys om att jag inte var sjutton och därmed ge mig en ovälkommen julklapp (snarare smäll än klapp) på 500 kr i böter. Jag lyckades.

Vi är olika, magen och jag

2009-12-23T16:07:00.003+01:00

Jag har hört att många tänker att man ska hålla igen på maten dan före dopparedan, av oklar anledning men jag gissar att man antingen 1. tänker att om man äter lite en dag "får" man goffa maximalt på juldagen eller tänker 2. att julmaten smakar mycket godare om man svälter sig lite. Denna idébildning med dess olika inriktningar kallar jag gemensamt för fastism.

Personligen tror jag på att man bör fylla magsäcken till ansenliga mängder även dan före frossaredan för att på så vis tänja ut den (om än tillfälligt) och därmed göra plats för dopparedagens föda. (Frossism?)

Min mage är dock av en annan åsikt än min personliga, vilket jag märkte med all tydlighet under natten. Den tycks snarare vara en radikal fastist och beslutade sig därmed för att jag skulle få titta ner i kräkhinken mellan klockan tre och halv-sjusnåret och emellan det få parkera på toaletten. Efter att jag var färdig med det blev den nöjd. Jag har främst två funderingar kring magens beteende. För det första, varför? I och för sig åt jag blodpalt och lingonsylt som luktade tveksamt när jag tänker på det så här i efterhand men reaktionen känns inte befogad. För det andra, även om den är av den radikala fastist-sorten så har den ju missat att det inte är julafton först imorgon (och verkar därmed ha tagit fel på dag)...?

Tuuuut! Framme!

2009-12-22T22:21:00.002+01:00

Snö snö snö snö snö. Jag gillar snö. Perfekt att här finns så mycket! Tyvärr är den inte av det kramiga slaget och därför blir snögubbekonstruktion uppskjutet till framtiden. Något jag gjort som jag inte gjort på länge är att sparka. I södra Sverige tror jag inte att det existerar sparkar, på samma sätt som att ingen känner något behov av en skoter som fortskaffningsmedel.

Klappar är fixade, julmaten är inhandlad och några tunga böcker om förvaltningspolitik pockar på uppmärksamhet...

Tuff tuff

2009-12-16T17:44:00.002+01:00

Imorgon har jag 1. förmodligen packat klart och fått med mig allt viktigt på tåget, 2. förhoppningsvis ork att läsa förvaltningspolitik på tåget, 3. förmodligen inte hjärnan med mig på sista maratonföreläsningen med start 08.00.

Det är en subjektiv värld vi lever i...

2009-12-15T20:07:00.003+01:00

Tänk att man kan befinna sig på samma plats som en annan människa, titta ut på samma värld men ändå se så olika saker?

Idag strosade jag runt Växjösjön (ser ut som en tungvrickare men är inte det) med p1 i öronen och lyssnade intresserat på forskare och läkare som avfärdade alla möjliga barndomsmyter (kramp efter bad till exempel). Så kommer en permobil puttrandes bakom mig och när kvinnan är alldeles jämte mig vänder hon huvudet åt mitt håll och vrålar: "ja det var ett jävla väder tycker vi!!" Kvinnan brummar vidare. Jag stannar nästan av förvåning. Dels för att hon vrålade i mitt öra, dels för att jag undrade vem hon menade med "vi" (och kom fram till att hon kanske har en Gollum-liknande personlighetsklyvning men där hennes båda sidor uppenbarar sig på samma gång) men mest av allt för det att när jag blickade ut över promenadvägen och sjön kom fram till att det var alldeles underbart fint väder idag. Första snöflingorna hade börjat dala, marken var ännu inte halkig, det var ljust och helt vindstilla.

Nä, jag vill inte vara med i hennes "vi" om det var mig (och inte hennes andra hälft) hon drog in i sin världsbild. Hon upplevde ett jävla väder, medan jag hade en ljuvlig promenad en mild vinterdag.

Om det är något man inte kan styra över i sitt liv är det vädret, men då kan man se till att välja sin inställning till det. Mycket finurligt och gör livet lite enklare på något sätt.

Ledig för julklappsjakt!

2009-12-12T11:23:00.003+01:00

Tentan är avklarad, solen skiner (faktiskt! har inte hänt på mer än en vecka tror jag, kanske två?) och jag ska bege mig in till Växjö stad för att trängas med andra påpälsade människor som också vill köpa en massa saker men slippa stå i kö. Ekvationen blir omöjlig. Jag förbereder mig mentalt, detta är ingenting för mig. I vanliga fall vet jag exakt vad jag ska köpa och kan rationellt och smidigt fixa julklappsbiffen på en dag, men i år är fallet inte så.

För en gångs skull har jag skrivit min egen önskelista i tid, det är något slags tvärtom-år. Som vanligt har jag önskat mig nödvändiga saker (som mamma kallar "tråkiga") och utopiska saker (som en dator - det är faktiskt en önskelista och inte en jagtrorjagkommerattfålista, så jag tycker att man får ryckas iväg lite! som att önska sig en häst när man är tio ungefär) men hör och häpna har jag önskat mig relativt mycket onödiga saker (som mamma skulle kalla "roliga" saker). Jag är imponerad över mig själv.

Vad är det för en dag?

2009-12-10T18:23:00.002+01:00

Jag är så glad över att jag firas med en så vacker middag varje år, med kungligheter och några av världens skarpaste hjärnor i deras finaste kostymer och mest praktfulla klänningar som skålar till min ära! Tyvärr har jag på grund av mitt pressade schema aldrig haft tid att närvara (i ärlighetens namn verkar det se lite småtrist ut, och jag hörde idag av en syster till en tidigare gäst att maten inte var något att hurra över, dessutom klarar jag inte av att le i sju timmar och skulle behöva lite grundläggande etikettutbildning innan). I år är jag dock lite bekymrad över att en viss Obama stjäl mitt rampljus...

Ett avlångt jä... land

2009-12-09T20:13:00.003+01:00

Man kan tro att efter dessa (påstådda) revolutioner inom transport och kommunikation så ska man enkelt kunna ta sig genom ett välbeställt land som Sverige (utan att det ska kosta skjortan, för det ska konkurrensen se till).

Detta är dock bara sant upp till naveln på moder Svea, längre upp har inte denna revolution kommit.

Antingen kan jag för en tusenlapp åka tåg i 17 timmar och måsta åka två dagar innan jag faktiskt måste vara tillbaka i Växjö. Eller kan jag flyga direkt för 1700 spänn (snåltarmvred!). Ska jag flyga till Kalmar via Stockholm istället och sen ta buss in till Kalmar tågcentral och åka buss till Växjö station för att sedan ta bussen hem kommer jag nog billigare undan pengamässigt men omständighetsmässigt knappast. Eller kanske flyga till Stockholm, åka buss in till centralen och åka tåg till Växjö och buss sista vägen? Risken att jag då missar någon anslutning och får punga ut pengar till nya biljetter är dock överhängande.

Det är för tusan enklare (och billigare till råga på allt!) att ta sig till alla tänkbara hörn i Europa och dess omnejd än att ta sig från Luleå till Växjö.

Tänk om Sverige vore runt.

Omdöme: Ett stycke japanskt godis

2009-12-06T17:58:00.001+01:00

En svensk forskare för närvarande bosatt i Japan frågade (mutade) klassen angående att fylla i en enkät. Jag som blivit utvald ett antal gånger av olika statistikbyråer (och svarat på samtliga enkäter, bör nämnas att det är tjocka luntor det där) och i genomsnitt fyller i tre enkäter av varierande sort per månad, anser mig vara något av en expert på att göra det fort. Mutan innebar att få lite japanskt godis som han tagit med (i en gigantisk rund plåtburk, jag höll tummarna att det var lussebullar men blev besviken...). Fort var det gjort och jag fick en avlång förpackning. När man tryckte på den kändes det som mjukt tuggummi. När jag kom hem och öppnade förpackningen visade sig något som såg ut som tjock kåda. Smaken var något min gom aldrig mött tidigare. Om någon ser och känner till frukten ni ser på bilden, vad tusan är det?

Världens finaste julkort!

2009-12-03T21:03:00.003+01:00

Ja jag tycker i alla fall att jag fått världens finaste julkort. För att använda mig av konstruktivistisk teoribildning (eller snarare kritiska/postmoderna teorier) så ja, jag vet att det är ett totalt subjektivt påstående. Men det är okej.

Det är inte världens finaste för att mitt, jag gissar tioåriga, nylle pryder insidan - gluggen tittar fram, näsan är snörpt i en häxaktig form och håret ser ut att ha missat sin årliga tvagning (om man säger så) och kläderna ska vi inte ens ta upp (men vem brydde sig om kläder när man var tio? och varför ska man? kanske gör tioåringar det nu, en del av dem bantar ju för tusan).

På andra sidan insidan är en bild på avsändaren i sitt esse - bakom ett ståtligt korthus! Kattis!

Kortet är så fint att jag var tvungen att ta en bild på det (måste tillägga att det julröda kuvertet med gyllene text som omgav kortet var riktigt vackert det med!). Tyvärr vet jag inte var det digitala kortet har tagit vägen, min dator rymmer många mörka hål och oåtkomliga skrymslen...

Check, check, check!

2009-12-03T20:54:00.003+01:00

Lagt händerna på bibblans utlåningsexemplar av nästa kurs' litteratur - Fixat!

Ätit magdödarmat = blodpudding och vitkål - Fixat!

Burit flyttlådor hit och dit (inte mina) - Fixat!

Fått en matpajsdeg att bli en äppelkaka (fråga inte) - Fixat!

Bränt mig på läppen av smält choklad - Fixat!

Fått Google Wave (fråga inte vad det är) - Fixat!

Ätit för mycket tacos före träning - Fixat!

Följaktligen mått illa efter träning - Fixat!

Som ni ser har jag verkligen fått mycket uträttat idag. Vem vet vad som kan hända imorgon? (Förhoppningsvis lussebullsbakande, förhoppningsvis inte vanligt förekommande magknip efter lussebullsätande).

Omdömen: Scan Variation!

2009-12-01T19:28:00.000+01:00

Längesedan jag skrev någonting under fliken "Omdömen", trots att jag provat en hel del kulinariska avarter (för det mesta är det just det). Detta beror helt enkelt på att jag inte har kunnat ta bild på 'et, då kamerasladden varit försvunnen (trodde jag, jag visste bara inte hur den såg ut, onekligen blev det därför svårt att leta efter någonting man inte kan identifiera när man väl ser det). Nu tänkte jag alltså köra igång igen, och börja med några pålägg från Scan Variation (inte en kulinarisk avart). Glupska som vi är har vi har käkat upp alla sorter vi hade så fotot är Scans.

Vi köpte rökt skinka med äpple, grönpeppar chorizo och rökt skinka med senap.

Rökt skinka med äpple: Luktade fis när jag öppnade paketet, smakade lustig blandning av skinka och äppelgelégodis. Alltså inte ok. Jonas märkte dock inte smaken alls. Det gjorde jag. Kanske på grund av fislukten som slog mig i början. Den är alltså inte äppelrökt, utan det är någon slags "äppelpulver" i den. Skumt.

Grönpeppar chorizo: Mums! Riktigt smarrig.

Rökt skinka med senap: Mackpålägg till soppa - bra, mackpålägg till frukost - inte bra.

= fis.

Slutsats: Kokt skinka är mycket billigare och passar till allt. Paketen är ohygieniska (man får ju pilla ut dom där skivorna, inte en faktor att underskatta så här i flunsatider) och de borde inte göra skinkor med pruttlukt (även om de har ett visst samröre i vanliga fall uppskattas det inte när man ska stoppa det i munnen sedan...)

Uppdrag: Göra mamma stolt

2009-12-01T19:21:00.007+01:00

Titta på det här mamma! (Jag tror jag snarare gör dig förvånad)

1. Jag har rengjort, skrubbat och putsat fyra par skor själv!

2. Jag köpt jord, mossa och växter och gjort ett blomsterarrangemang!

Och det blommar! (Det vill säga, jag har inte dödat den...än).

(i full färd med de gröna fingrarnas magi)

3. Jag har ett paket Proviva i kylen!

4. Jag ska inte mörda någon någonsin

(Okej, detta passar inte in bland de andra punkterna, jag vet. Inte för att det finns på min karta eller att detta skulle förvåna dig att jag inte tänker klubba ner någon, kom bara att tänka på att befästa detta då jag sitter och glor på "mamma till en mördare" på fyran och det är rätt ledsamt).

Peppar, peppar pepparkakshus!

2009-11-30T21:01:00.004+01:00

Så var det gjort! Tredje upplagan av (ingenjörs)firman Enmark & Forssell's årliga pepparkakshus är färdigställd.

Detta år har vi investerat i modernare teknik (läs: karlssons klister och spritsertub) för att göra det så smidigt som möjligt och framför allt för att undvika mindre utbrott så här i juletider.

Det började illa. Först användes kontaktlim, vilket visade sig vara en mindre passande komponent tillsammans med byggmaterialet (läs: pepparkaksdelar) och små men begränsade olyckor skedde. Denna ersattes raskt med Karlssons klister vilket blev en succé även om den lät vänta på sig (det torkade förvånansvärt sakta). Även i år fick vi skadade byggdelar i inköpt byggsats, denna gång dock endast en kantstötning. Jonas åt genast upp skadat byggmaterial för att hålla byggarbetsplatsen ren. Då de romerska bågarna med apelsinsmak var för tunga för bindmedlet fördes även de ner i våra munnar av samma anledning. Nytt för i år är det rosa inslaget, och ett gammalt inslag som får stå över denna jul är sockerbits-snögubben med lakritshatt. Min tolkning av designen är att julen är kärlekens högtid, därför de många hjärtsymbolerna och den rosa färgen. Observera detaljerna som lagts ned med att forma istappar.

(Bilderna visas i omvänd tidsordning, det bara blev så).

Växtgift i fingrarna

2009-11-29T18:50:00.003+01:00

Om mina fingrar är gröna så är det av växtgift. Jag har stora svårigheter att få blommor och växter att trivas under min omvårdnad. Efter att ha gett upp och köpt plastblommor trodde jag att jag hade slutat försöka hålla liv i riktiga varianter. Nu har jag inhandlat amaryllisar (?) och gjort en halvful (halvfin? beror på hur man ser på saken) dekoration med mossa och lite annat krafs, och väntar nu med spänning på att de ska blomma. Då min vanliga (om)planteringsteknik är att dra upp blomman, fylla jord i en annan kruka och trycka ner den och eventuellt vattna, och allt detta på mindre än en minut, har jag låga förväntningar. De kostade bara 30 kronor totalt så det är en risk jag tar. Borde jag ha fuktat jorden? För det gjorde jag inte.

Kul med en överraskning. Nu ska jag gå och köpa ett pepparkakshus. I år blir bindningsmedlet karlssons klister.

Dagens middag: Hemlighet från ICA

2009-11-27T13:41:00.003+01:00

Ica tvärs över vägen har fått många rätt fula adjektiv skrivna om sig här, men egentligen gillar jag att dom säljer ut matvaror för halva priset när de håller på att gå ut (jag är fortfarande skeptisk till att de även säljer mat som har gått ut, inte så mycket för att jag tror att den är oätlig men det är ju faktiskt olagligt).

Jag och Jonas kunde inte komma på vad vi skulle äta för middag, och vi kom gemensamt fram till att jag går till Ica och köper något av det som är på halva priset. Klart och betalt! Nu ligger det ett hemligt, halvapriset-paket i kylen...som ett kinderägg fast ingen leksak eller choklad, men väl en överraskning! (Okej, liknelsen var dålig)

Återupptäckt favorit

2009-11-26T18:48:00.002+01:00

Ramlade in på mappen "Gamla skolarbeten" igår, när Jonas pratade om sin projektarbetsuppsats han gjorde på gymnasiet, vilken han var riktigt stolt över. I min mapp hittade jag en hel del jag inte är stolt över (min bokrecension av Anne Franks dagbok på tyska fick mig att förstå var lärarinnan fick sina hårda ord ifrån angående min skriftliga förmåga. Samtidigt blev det än mer oklart hur jag lyckades få ett VG. Då tyckte jag ju givetvis att jag förtjänade det på grund av min excellenta läs- och hörförståelseförmåga, som nog mest berodde på att jag är duktigt på att göra kvalificerade gissningar när det gäller flervalsfrågor).

Nå, tillbaka till vad jag egentligen upptäckte. Att jag gillar korvsoppa! Det framgick av en inlämningsuppgift i ämnet psykologi där man skulle skriva vem man var.

Malin = korvsoppa.

Relativt sett, alltså

2009-11-25T20:43:00.002+01:00

Jag känner att jag jagar någonting. Jag ligger steget efter, efter vad vet jag inte. För att försöka bena ut det har tre separata, inte helt identiska, att-göra-listor gjorts och innehållet bockats av rätt fort. Ändå tror jag att jag måste komma ikapp någonting. Jag antar att i min värld så betyder ordet "ligga bra till tidsmässigt" att ligga steget före. Det resulterar i att när jag, objektivt sett, precis följer en tidsplan, är jag i min tidsplan efter.

Jag väntar på att detta något jag vill komma ikapp ska visa sig så att jag kan komma om det.

Krångligt.

I väntan på det sitter jag, med en smarrig (och gratis) bananchokladkaka i magen, och längtar till julen, mer specifikt kanske julafton (den brukar för övrigt infalla den 24:e december i min värld också).

En ljusgul jul?

2009-11-23T22:36:00.002+01:00

När jag handlade blodpudding idag (vi har cirka 2,5 kilo lingonsylt hemma så det är dags att börja storkonsumera lingonsyltskompatibla rätter) frågade jag av nyfikenhet kassörskan hur mycket ett paket saffran kostade.

"Trettien å femti". Aj. Slag i magen (snarare snåltarmen). För ett paket, 0,5 g saffran? Det blir alltså 60 kr/gram, vilket blir 60 000 kr/kg. Det är annat än kilopriset på pasta, det.

Besviket vandrade jag hemåt (i småregnet, med det gråa taket till himmel över mig, föreställ er den trista bilden) och muttrade för mig själv att "det blir nog inget lussebullsbak i år". När jag bakar lussebullar tar jag alltid minst ett paket extra saffran. Hellre inga lussebullar alls än blekgula stackare som inte fick chansen att bli fullvärdiga, härligt varmgula, saftiga bullisar.

Jag får väga upp med extra mycket glögg och pepparkakor (som för övrigt kostar 5 kr/burken på Willys just nu, betydligt mer ekonomiskt julmums. Tyvärr är det inte lika gott, inte bra för magen att storkonsumera och man vill helst blunda när man råkar kasta ett öga på innehållsförteckningen).

Aj aj aj

2009-11-22T18:50:00.003+01:00

Det var nog ödet, som jag sa till Jonas idag. Hade vi åkt till Jönköping och sett Skellefteå ge HV 71 smörj hade Jonas lillfinger inte slitits ur led. Då hade alla varit glada och nöjda. Jag för att jag hade fått se Skellefteå vinna, och Jonas för att han skulle ha haft ett intakt lillfinger.

Nåja, nu tror ju inte jag på ödet på det viset.

Helgen är nu slut och den kan sammanfattas i dödssynd - Frosseri. (Nu är jag ju dock inte troende på det viset heller). Igår blev jag inbjuden på en riktigt trevlig hummerkväll, och inte vilken som helst för den delen. Vi åt nämligen upp legenden Bengt, en så stor hummer att den hade fått ett eget namn. Idag har vi ätit "mackisar" (för att prata pappa-språk, och nu pratar jag inte om pasta) med rejäla klickar majonnäs och nyponsoppa med mandelbiskvier (ah, dessa biskvier. Varför dessa inte står på kak-hyllan på ICA är ett mysterium).

Jag har fortfarande kvar en halv chocolate chip cookie med smarties från fredagens Subwaylunch och en halvfull (så väljer jag att se det) bunke med Ben and Jerry's Phish food ligger i frysen och väntar på att få guppa runt i min mage om nån timma.

Gött.

Förresten var jag lite bitter i mitt senaste inlägg. Mest över att jag hade tappat ett presentkort på fyrahundra spänn och inte kunde svälja att jag spillt ut mjölken, så att säga. På min protestpromenad in mot stan slog det mig att jag hade bytt presentkortet mot pengar med Stina sist jag var i Göteborg. Läxan är lärd, gråt inte över spilld mjölk, du kanske bytte den mot ett paket ägg istället.

Dubbelbra och dubbeldåligt

2009-11-21T12:28:00.002+01:00

Igår var en dubbelbra dag, kanske till och med trippel. För första gången på veckor lyste solen, seminariet på förmiddagen gick som smort och på kvällen slukade jag och Jonas deliciös mat på Båtsmannen och såg en så pass spännande biofilm efteråt att jag satt på nålar i två och en halv timma. Mycket bra med tanke på att jag inför bion kände att ögonlocken kämpade en till synes utsiktslös kamp mot gravitationen och att action/spänningsfilmer i vanliga fall får mig att bli sömnig.

Denna dag hade (har?) egenskaper som också skulle ha kännetecknat en dubbelbra dag. Vi skulle ha sett SAIK möta HV 71 i Jönköping, solen lyste på morgonen och jag skulle skynda mig in till stan för att köpa ett par skor för mitt presentkort jag sparat på så länge.

Men tji fick jag. Det visade sig att Jonas hade innebandymatch så hockeyn fick strykas. Nu gick solen i moln och presentkortet har på något outgrundligt sätt lämnat min plånbok, så skorna kan jag även de stryka.

Så till dig som förmodligen har hittat mitt presentkort jag tappat, hoppas du har köpt dig ett par riktigt fina skor. Förslagsvis stövlar, för det ska regna i Växjö hela nästa vecka.

En liten bit av Västerbotten?

2009-11-18T15:39:00.003+01:00

Här sitter jag, med ett kylskåp som dignar av allehanda ljuvligheter för gommen. Inte minst stoltserar den med en fin triangel Västerbottensost, hjortronsylt och hemmakokt lingonsylt som påminner mig om att snart är det jul och tåget tar oss upp till det perfekta stället att vara under vintern.

Jag och Jonas har på fredag slagit våra påsar ihop i fyra år och det tänkte vi fira på något vis. Efter mycket hjärnverksamhet och fantasi som tyvärr gav väldigt lite utslag i konkreta genomförbara idéer (det enda Växjö hade att erbjuda i helgen var en konstutställning och en julmarknad ute i tjottahejti, och biljetter till Stockholm eller Göteborg låg inte på trevlig nivå) så slog en gul-svart blixt ned i mig. Det visade sig att jönköpingslaget HV 71 möter Skellefteå på lördag! KALAS! 12 mil enkel väg är inget avstånd, förutsatt att vi får låna en bil av någon vänlig själ. Jag har lagt in ett bud hos vännen Minó och hoppas att det visar sig vara ett erbjudande för bra för att motstå. Problemet är att ståplatsbiljetterna är slut! Sittplats innebär en radikal eskalering av budgeten, men se än har jag inte gett upp. Greppandes efter halmstrån har jag nu mailat runt till North Power Stockholm som ska bussa dit ett glatt gäng supportrar för att höra om de kan ha ett par biljetter som ligger och skräpar.

Nu håller jag tummarna för att jag får en fin försmak av julvistelsen uppe i norr och får se SAIK på lördag!

ps. jag ska tvinga Jonas att ha på sig en supportermössa då, jag har nämligen två stycken. hihi.

Har vi gemensamt DNA?

2009-11-17T19:08:00.002+01:00

Efter fråga på Facebook som jag inte kunde besvara vidarebefodrar jag frågan till bloggen. Nämligen, är jag släkt med en Ingela Forsell, Britt-Inger Forsell Peter Forsell eller en Simon Forsell Clemens?

Jag är i alla fall inte släkt med Gry Forssell, så mycket vet jag.

Tele2 - born to be sheep (det vill säga IQ-fiskmås)

2009-11-17T17:39:00.003+01:00

Få slogans är så passande och talande för ett företag som det Tele2 försöker banka in i oss att de är. Efter att ha umgåtts med får ett tag har jag observerat trögheten som gömmer sig bakom det stenhårda pannbenet. Efter att ha haft att göra med Tele2 har jag nu observerat samma tröghet. Det kan inte vara en slump att de har ett får som symbol.

Efter alla rundor med dem så har man lust att vråla i luren att man säger upp rubb och stubb och väljer en annan operatör. Tyvärr är det ingen idé av två anledningar - ett, vi kan bara välja dem och två, alla operatörer är dynga, de varierar bara i storlek, konsistens och odör.

Ironiskt nog fick jag ett brev av dem idag där de tackade mig för att jag var så nöjd med Tele2, för undersökningar har visat att de har de mest nöjda kunderna (säger ingenting om hur många procent som var nöjda eller ej, det handlar således inte om absolut nöjdhet utan relativ nöjdhet, märk väl). Som jag sa ovan fast i andra ord - det finns ju grader i helvetet.

Kommer AIK fullända min dag?

2009-11-16T19:11:00.003+01:00

Dagens föreläsning - inställd (ofta inte positivt men just idag var det skönt)

Dagens lunch på Raskens - supersmarrig

Dagens middag med Jonas + svärpäron - fillimumma (småländska isterband, rödbetor, vitkålsstuvning och potäter)

Dagens stora överraskning - A på tentan i Svensk och jämförande politik (!!!)

Dagens (trevliga) förnedring (?) - kommer Skellefteå att krossa lillebror Luleå i kvällens hockeyderby? Jag håller tummarna.

Päron är här!

2009-11-14T17:55:00.002+01:00

I går kväll äntrade Jonas föräldrar Birgitta och Thomas Stallvägen! Jippi! Hittills har vi hunnit med gott fika, en omgång Buzz (frågesports tv-spel), dumpa farligt avfall på återvinningen, besökt slottsruinen Kronoberg (jättehäftigt!), handlat mat som aldrig förr på Citygross, fikat gofika från Hennings bageri, tittat i album, slirat runt på Universitetsbiblioteket och runt Campus...ja oj vad vi hinner med! Nu mumsar vi choklad också. Men vi får inte äta för mycket för om en timma ska vi infinna oss på PM och vänner och äta superdupersmarrelismarrig mat!

När jag skriver nästa gång är jag nog rund som en boll.

Mmmmmm

2009-11-12T22:03:00.003+01:00

Det bästa av allt - jag har en bit kvar! (Det är givetvis blodkorv på bilden och inte chokladpudding)

sista slipandet

2009-11-12T15:29:00.002+01:00

Nästa höst får ni kanskekanske(kanske) följa mig när jag bloggar från USA:s motsvarighet till fjollträsk! Sista besöket hos studievägledaren är avklarat (han har en förmåga att göra folk nervösa så jag ser detta som dagens stora bedrift) och imorgon ska jag lämna in min ansökan om utbytesstudier höstterminen 2010. Mitt förstaval är George Mason University som ligger i Fairfax utanför Washington DC. På Universitetet huserar bland annat två tidigare Nobelpristagare (inte för att jag föreställer mig att se skymten av dessa, förmodar jag, herrar). Snåltarmen lade sin röst på Thailand eller något annat land där jag skulle få mycket för studiebidraget, Fairfax var kanske ett av de sista alternativen då det visar sig vara en av de rikaste förorterna i USA. Det ryktet kollade jag givetvis upp, och det visade sig att medelinkomsten låg på 700 000 kr om året. Jisses, hoppas inte att mataffärerna vet att ta betalt efter köpkraft.

min variant av Mårten gås

2009-11-11T16:22:00.002+01:00

svartsoppa var ingen favorit (tänk glögg + blod med nyponkrämskonsistens) och dessutom är det rätt dyrt och förmodligen inte heller speciellt gott att köpa den i färdig korv, så i år har jag hedrat den där Mårten genom att avnjuta en smaskig portion blodkorv med smör och lingonsylt.

Jag är rätt avundsjuk på Anton och Åsa som jag har hört ryktas får äta riktig, hemgjord blodkorv lite då och då. Så om Anton (eller Åsa) läser det här: Jag önskar mig hemgjord blodkorv i julklapp. Smöret och sylten fixar jag själv.

vi finns överallt

2009-11-10T16:56:00.002+01:00

när jag gick runt "sjön" (växjösjön, låt munnen smaka på den och upprepa det en tio-tolv gånger) idag mötte jag en gubbe på cykel som hade en Skellefteå AIK-mössa på sig! Hurra hurra hurra! Nästa gång ska jag stoppa honom.

När man är ledig städar man

2009-11-08T20:29:00.003+01:00

Ja jädrar nu skiner det här på Stallvägens tredje våning. I alla fall på våra kvadratmetrar. Jag har dessutom påbörjat en ny bok (och lovat mig själv att inte sluta läsa den när kurslitteraturen börjar kräva uppmärksamhet igen, vilket är imorgon) och sått krasse. Tveksamt om det kommer att gro så bra, märkte att "parasta ennen" var september 09. Äsch, nåt litet frö är nog en överlevare.

Bästa fyndet idag: Kamerasladden!

Nu ska jag ta mig till vännen Jana och se söndagsfilm. Perfekt avslutning på en dag som får 7 av 10 duktighetspoäng. Det som drar ner betyget är att jag inte skrivit min ansökan till utbytesstudier än och att jag inte lyckades dra mig till bibblan för att återlämna en bok (inga böter än!) och skriva ut lite papper.

Livet mellan böcker

2009-11-07T17:19:00.004+01:00

Mellan hyllorna i biblioteket tänker jag alltid att jag ska sluta upp med allt jag gör nu för att bara läsa böcker. Jag inser nämligen att hur mycket jag än läser kommer jag aldrig att bli mätt. Kanske är inte målet med att läsa litteratur att bli mätt. Likt man äter upp en hel chipspåse på en gång för att det är njutningsfullt, så slukar man även en bok.

Började i varje fall fundera på hur jag skulle försörja mig. Att leva på bidrag kändes inte försvarbart då jag inte vill att andra ska betala för mitt kravlösa bokläsarliv, att börja med avancerad skatteplanering kändes för riskfyllt och att bli börshaj på heltid är ju just ett heltidsjobb. Sedan började jag fundera på om Miljöpartiet har slopat idén om medborgarlön? http://sv.wikipedia.org/wiki/Medborgarlön

Har det inte det får jag helt enkelt åka till Ryssland eller Zimbabwe för att lära mig den mycket oädla konsten i storskaligt valfusk och se till att Miljöpartiet får 175 mandat i Riksdagen. Det varandes helt otänkbart, läste jag i dagens DN att förtroendet för Maria Wetterstrand har ökat stort: http://www.dn.se/nyheter/valet2010/fortroendet-okar-stort-for-mp-topp-1.989809

Nu har jag alltid tyckt om Wetterstrands raka stil. Jag ser framför mig hur hon ger mansgrisen Berlusconi en rejäl omgång i Europeiska rådet och ger den lille sprätten Sarkozy svar på tal! Det ni.

Varför det står 1-0 till mig mot Willys

2009-11-07T16:04:00.002+01:00

För att göra en lång historia kort (okej, händelseförloppet är egentligen kort men för att jag njöt av varje sekund finns det så mycket ord att beskriva dessa sekunder med, men som sagt, jag håller mig kort), harrkel.

Ni har kanske läst mitt tidigare inlägg om att mr. Willys ägnar sig åt lurendrejeri genom att priset på hyllkanten redan är inklusive eventuell rabatt från produktens leverantör (tänk "Prova på vår nyhet från Pågen! 3 kr smakrabatt"). De struntar alltså helt i att man kommer med en liten rabattlapp och fyller i den. Nonchalant tar de emot den och lägger den åt sidan, inget blippblipp som sagt.

Nå, här kommer jag med lite smått och gott och ett paket digestivekex. Under denna lägger jag min A4-lapp som berättigar mig till detta paket gratis. Inte nån fjesig rabatt, här ska det fås saker.

Tjejen i kassan viker direkt ihop lappen och lägger den åt sidan. Yes, tänkte jag. Precis vad jag ville. Inget blippblipp. Totalsumman blir 28 kronor, varav 13,50 är digestivekexen. Men det låter jag inte påskina att jag vet då. Jag pillar i pengar i mynthålet och kassörskan ger mig kvittot.

Med låtsad förvåning tittar jag på kvittot och säger att "men oj, jag skulle ju få digestivekexen. det är ju det som står på lappen" (här njuter jag i fulla drag, hon har ju inte ens tittat på lappen så hur skulle hon veta det?).

Kön stockar sig bakom mig. Kassörskan tillkallar sin kassör-granne och samråder. Sedan viker de upp lappen och tittar. Inget blippblipp utan knatterknatter följer (som är dubbelt så jobbigt och tar trippelt så lång tid). Mycket knatterknatter. Kön blir superlång. 13,50 trillar ut igen och hela kön har nu uppmärksammat händelseförloppet.

Och Willys får skämmas! Jag vill ha blippblipp när jag lämnar in rabattcheckar, annars får ni en massa knatterknatterjobb. Se detta som en varning.

Snart smäller det

2009-11-06T21:21:00.002+01:00

Antingen vill jag att tiden ska gå fortfort så att jag får lämna alla tjocka böcker om Svensk och jämförande politik (och börja med nya tjocka böcker om internationella relationer...), eller så vill jag att klockan ska snurra tillbaka och vara ett på dagen och att jag ännu har tid att i lugn och ro banka in det sista och få någon ordning på årtal, reformer och gubbar.

Efter tentan har jag superroliga saker att göra: rengöra och städa (speciellt toan), skriva verksamhetsplan, lämna tillbaka böcker på bibblan (och betala böter, fy på mig), räkna ut matkostnader och inte minst berätta på bloggen om varför det numera står 1-0 till mig versus Willys. Ha!

ps. jag tog digestivekex! men kupongerna är bara att printa ut från datorn så lita på att jag ska trycka ut ett par stycken och hämta ut både pasta och kakor...mouhihihihihi

...men det är jag också!

2009-11-05T19:29:00.003+01:00

Mouhahahaaaa. Nu ska jag lämna Svensk och jämförande politik åt sidan för en stund och ge mig ut i slasket (ja, när det "snöar" här blir det outhärdligt slask här, ni vet så att man blir blöt i skorna direkt, fast dom är jättetjocka. dags att dra på sig stövlarna med andra ord!). Närmare bestämt ska jag knalla till Willys med en stor kupong i handen (ett helt A4 täcker den! förstår inte varför, missuppfattade kanske någonting när jag skrev ut den på skolan) som berättigar mig till antingen a) lasagneplattor b) pasta c) ballerina/singoallakex d) mariekex eller e) digestivekex.

Kan ni gissa vad jag kommer att välja?

Den där Willy är en lurig jäkel

2009-11-02T21:38:00.002+01:00

Som den medvetna (och snåla) konsument jag är håller jag koll på skäliga priser och fina rabatter, och nu har jag upptäckt att herr Willy här borta håller på med fula tricks!

Ta till exempel pastan jag köpte igår. 9,90 kr står det på lappen innanför plastlisten. Inte något "just nu" eller något extrapris eller något sådant. Alldeles vid sidan hänger det ett rabatthäfte, 3 kronors rabatt. Jippi, det tar jag. 9,90 - 3 = 6,90 kr = bra pris. Enkel ekvation. Trodde jag. Kassörskan tar obrytt emot lappen jag fyllt i och lägger den åt sidan. Inget blippblipp med scannern eller knapprande i kassan. 9,90 får jag likväl betala.

Förra veckan samma sak, men med en påse bröd med tillhörande kupong.

Slutsats: Kupongen är helt överflödig då man får rabatten ändå, och är endast ett simpelt lurendrejeritrick.

Shame on you, Willys! (Han är trots allt billigast ändå, så som den gnidiga kvinna jag är kommer jag likt förbaskat att linka dit lika ofta som förr...)

Fina fotbadade filade fossingar får fuktgivande fräschör

2009-10-30T20:02:00.002+01:00

Frågade Jonas vad en allitteration var egentligen för någon kväll sedan då vi krupit till kojs. Vi funderade, kastade ut förslag lite hit och dit men beslutade att kolla saken nästa dag. Följande dag när vi upplyste oss om innebörden av ordet kom jag inte helt osökt att tänka på denna gamla pärla av Galenskaparna/After shave: http://www.youtube.com/watch?v=foj9TYpWAlU

Nåja, som rubriken antyder har jag gjort fossingarna lite mer representabla (däremot har jag stökat ner hela vardagsrummet på kuppen, något slags jing-jang-förhållande? Ordning på fötterna = oordning någon annan stans?)

För exakt ungefär två år sedan var det inte helt oväntat också halloween, och vi klädde givetvis ut oss. I år är jag inte säker på att jag hoppar in

i något liknande, däremot funderar jag på att göra en klassisk pumpasoppa (eller varför inte pröva på en superduperamerikansk pumkin' pie? Enligt amerikansk-svenska vännen Tina är det en magisk paj, givetvis måste jag pröva för att se om hennes påstående stämmer eller inte?)

Den här med ingefära och kanel tror jag kan bli en riktig hit: http://www.dn.se/mat-dryck/recept/pumpapaj-med-ingefara-och-kanel-1.678488

Dock har vi en mastig kladdkaka att goffa i oss innan jag tänker ge mig i kast med att fylla (läs: förgylla) hemmet med fler bakverk...

Kamerasladd på rymmen, jakt påbörjas snart

2009-10-29T17:27:00.003+01:00

Det hade varit roligt att förgylla bloggen med lite bilder, men ack ack - kamerabatteriet har tagit semester på obestämd tid. Den kommer att få ett abrupt semesterslut när jag finner sladden som ska ladda upp åbäket. Ännu har jag gjort planlösa och tafatta försök och försökt gräva i ormnästet (läs: en brun låda där jag trycker ner alla möjliga sladdar) men utan lycka. Snart är tålamodet slut och ju närmre tentan kommer desto större blir lusten att göra precis allt annat än att förbereda sig för den, det vill säga att då kommer jag nog att ta mig tid att finna den.

Ikväll ska det ses bio med tjejerna, till råga på allt ska vi gå in till stan. Förvisso inte mer än 4 kilometer men värmen sinar såhär på kvällskvisten. Förberedd med täckbyxor och minst 15 olika tjocktröjor och koftor att välja på tänker jag inte frysa.

Innan det ska jag på träningspass och lyfta både mig själv och andra saker, som till exempel vikter. Så här i 'flunsatider är jag dock rätt skeptisk till att trängas i lokaler med folk som avger kroppsvätskor både här och där.

Med smör- och gräddstinna våfflor i magen (med hemmagjord björnbärssylt) och en delikat chokladbit på det känner jag mig dessutom varken i rätt läge fysiskt eller psykiskt för att anstränga mig i en knapp timme.

Ett STORT tack till kära mamma för ett paket som damp ner med posten i dag! Mycket välbehövliga, trevliga och smaskiga saker!

Eftersom jag inte kan bifoga någon ny bild får jag slumpa fram en bild helt enkelt bara för att inlägget ska se lite trevligt ut (och vem ser inte trevligare ut än just Jag, Jonas, Jonas syster Lina och hennes pojkvän Kalle?)!

oligarker, "svinet" och ståndriksdagen

2009-10-26T22:24:00.003+01:00

Dagen började med en konstruerad FN-hearing om politiska system, där jag ivrigt och handfast företrädde Ryssland. Jag fäktade bort kritiken rätt bra men var inte lika duktig på att leverera träffsäkra analyser och dräpande kritiska frågor till representanter för de andra länderna, men nåja. Dagen började dessutom med magont, inget ovanligt i och för sig då den blir tre gånger så nervös och spänd som jag blir när jag själv är nervös och spänd. En slags förstärkare, alltså. Men det fortsatte! Och har fortsatt hela dagen, trots att jag varken ätit någon av magens ärkefiender (det vill säga blodpudding och överdrivet många kakor) utan snarare några av dess bästa vänner (a-fil och mosiga bananer till exempel). Sedan lade sig en eskalerande huvud-, nack- och ryggvärk på det. Efter potatis- och purjolökssoppemiddagen bar jag och Jonas iväg oss med hjälp av våra apostlahästar ut i regnet och in i huvudbyggnaden på Universitetet för att delta (han som anordnare och jag som del av de intervjuade) i en fokusgruppintervju om riskbenägenhet och "den nya influensan" som svinflunsan så fint kallas. Efter mycket velande har jag kommit fram till att jag ska ta sprutorna, men vänta till min tur (det vill säga i januari någon gång) så att jag inte tar någon behövandes tid. Men med tanke på dagens upplevelser börjar jag dock fundera på att slå en signal till någon mottagning då jag börjar inbilla mig att jag har fått svinet (99% baserat på att jag har huvudvärk och magont samtidigt, vilket betyder 99% ren inbillning). Hur som helst fick jag berättat av en annan deltagare i fokusgruppen att hans vän hade fått sig en spruta då han ringt och bokat tid. Det visade sig att åtta sköterskor hade stått redo att injicera på mottagningen, redo för anstormningen, men det var bara han som hade kommit på hela dagen. Dags att hoppa före i "kön" då, alltså?

Nå, nu har det blivit något bättre på både knopp- som kroppfronten och jag har läst ett första kapitel (av nitton!? ser inte fram emot de arton följande om man säger så) i "Sveriges politiska historia - från 1865 till våra dagar, konflikt och samförstånd". Jag försöker låtsas att det är en spännande historisk följetong à la Herman Lindqvist, och inte en trist och dammig kurslitteratur av Stig Hadenius (inget ont om dig Stigge, men Herman är lite bättre på dramaturgin).

Bästa bästa fredagen!

2009-10-23T18:47:00.003+02:00

Wow, idag har varit en superoptimopsiskttoppipangfenomenalisk dag, trots att den till ytan verkar vara en av de 365 dagarna om året Växjö är grått och regnigt (och den är inte slut än, snart vankas chips, dipp, Idol, film och mys med tjejerna!). Det började med att jag hade lyckan norpa åt mig ett exemplar av kursref:en på biblioteket, fortsatte med att jag veta att jag fick A på tentan (kanske det mest magiska (och otroligt oväntade) med dagen! märkligt nog tappade jag helt lusten att plugga mer för idag...) och av ren lycka bestämde jag mig för att fira det med en smaskig blodpuddinglunch! Sedan fick jag skratta och dryfta allt möjligt med Mino under en shoppingtripp till Citygross (via Lantmännen) och jag är alldeles nyss hemkommen från After school (motsvarigheten till ni hårt arbetandes after work, skillnaden att vi får mat och dryck för 40 spänn, det får inte ni) som förutom mycket god mat toppades med en café au lait. Mmm.

Sen kom grädden på dagens mos. Jag loggade in på internetbanken för att se att CSN har kommit in som sig bör (och som kapitalförsäkringsägare måste jag fippla med mina placeringar numera, varför gav jag mig in i detta?), och vad ser jag då? Jag har fått 1060 kronor i lön från Swedbank, det vill säga en mindre förmögenhet för en fattig student. Misstänker att det är någon slags semesterersättning. Glad är jag i alla fall för denna oförutsedda inkomst!

Att anpassa sig efter spelreglerna

2009-10-22T22:22:00.002+02:00

Har svängt förbi bibblan en fem-sex gånger idag för att leta efter kursreferensen (det vill säga kurslitteratur som inte får lånas utan måste läsas på biblioteket), men platsen har ekat tom vid samtliga spridda besök under dagens olika tidpunkter. Slutsats: Någon/några jäkla fuskisar GÖMMER kursreferensen. Vad göra? Förutom att utlysa skottpengar på fuskarna så får man helt enkelt börja spela samma spel och själv börja gömma böcker man kommer åt. Till slut eskalerar det och böcker står huller om buller i biblioteket.

Tärningen är kastad...

Ropar kanske lite hej innan jag är över bäcken?

2009-10-20T22:16:00.002+02:00

Även om pappa påminner mig om att man inte ska ta ut saker i förskott, så gör jag det ändå litegrann och hoppas att varken influensan eller en knäoperation ska stoppa hans besök.

Så jag ropar alltså lite jippie innan pappa har nått Småland!

Inte nog med det, en annan pappa kommer förmodligen någon vecka senare, nämligen Jonas pappa!

November blir alltså en riktig pappamånad, undrar om det finns något samband mellan detta och det faktum att fars dag infaller andra söndagen i just denna månad?

Någon vill säga mig något

2009-10-16T18:38:00.003+02:00

Kallt som attan i morse i småländska mått mätt (i mina mått är det snorkallt så fort det doppar under 15 grader), nån minusgrad och jag tvingades ut för att pallra mig till föreläsning om Storbrittanniens politiska system.

För att absolut inte komma för sent till saker och ting (på min anslagstavla hänger ett DN-urklipp med ett citat av DN:s vett- och etikettguru Magdalena Ribbing som säger "att komma för sent är att stjäla någons tid") är klockan ett antal minuter för snabb. Detta gjorde att jag beslöt mig för att klockan var två minuter för mycket för att jag skulle kunna gå till föreläsningen istället för att cykla. Sagt och gjort, jag borstade bort snöfrosten från sadeln och dundrade iväg. Väl en bit i den lätta nedförsbacken bromsar jag in som vanligt för att svänga höger. Trodde jag.

Det gick inte att bromsa. Istället för att försiktigt bromsa och svänga vänster susade jag nu i rasande fart rakt fram (tur att hela vägen inte svängde vänster) och hann tänka rätt mycket under den snabba färden; fanvarförharjagintehjälm, jävlarnukommerjagattcyklaininågonochdö, skajagkastamigtillvänsterellerhögerojojvadhårdmarkenserutnejfantittainteåtsidornatittaraktfram! På ett ungefär.

Helt plötsligt knakade det till, och jag kände hur mina hittills fruktlösa (panikartade) bromsningsförsök nu gav effekt. Ytterst lite men nog för att min fart skulle avstanna och dödsångesten rinna av mig.

Så. Antingen har jag gjort någon en oförrätt varvid det har mixtrats med mina bromsar, alternativt försöker Herr Smålandsnatur säga att man fasen inte ska cykla längre. Iallafall inte med min skruttiga cykel.

Nåja, man glömmer så fort. Nu ska jag sätta mig på cykeln och ge mig iväg igen.

Lite försiktigare i nedförsbacken denna gång.

Som kommentar, eller tillägg till Ribbings i och för sig mycket tänk- och eftersträvansvärda citat, vill jag påpeka att "försöka komma allt för tidigt är att leka med döden".

Avundsjuk?

2009-10-12T21:49:00.005+02:00

Titta så fint väder det är! (Tror att det går att klicka på bilden för förstoring)

Oj, jag såg fel, det var i Abu Dhabi och inte i Växjö. Nedan ser ni Växjös väderutsikt. Bitter? Jag? Tror jag skulle passa utmärkt i hijab eller vad det nu kallas. Då slipper jag tvätta håret så ofta, ingen ser ju hur flottigt det är under!

Lyckad palt!

2009-10-11T14:25:00.002+02:00

Tadaa! Det blev mycket lyckade paltar även denna gång, med tydlig smak av kornmjöl. Riktigt riktig palt ska dock göras med mandelpotatis, något som inte finns att köpa här i lösvikt, så det fick duga med mjölig småländsk potatis istället. Det gick bra det också, samtliga tre paltavnjutare flöt in i paltschwiimen kort stund efter middagen.

Efter kvällens utgång på utestället Sivans stektes det palt till nattmat. Måste sägas att likt uppstekt pannkaka (för er utanför Norrlands gränser förtydligar jag - ugnspannkaka) är palt även den snäppet delikatare tärnad och stekt!

Just nu: Palt

2009-10-10T17:17:00.003+02:00

Bilder på tillverkningen kommer sen. I ett magiskt samarbete -Jonas skalade, kusinen rev, Malin mixade ihop smeten, Jonas och kusinen gjorde bollarna och Malin ploppade ner dem i den kokande grytan. Allt till tonerna av Bruce Springsteen.

En omisskännlig doft av palt har nu spridit sig i lägenheten, pojkarna dukar och dividerar om lingonsylten kommer att räcka. Tur att ICA är 300 meter nära.

Nu äter vi!

Tiden efter de tre trasiga tänderna

2009-10-08T19:23:00.002+02:00

Efter att ha lagat tre (med tanke på de fruktansvärda ilningar de framkallade) enorma hål är jag tillbaka på scratch och har nu fått sona och lida för mitt omåttliga sockerintag.

Jag får därför säga hejdå till sockerbomberna choklad och glass och säga välkommen till chips och sockerfria godsaker. Idag hittade jag ett riktigt bra substitut för både choklad och kaffe i ett (!), nämligen Werther's små karameller som är 1. sockerfria och 2. smakar kaffe och kola!

Jag som numera titulerar mig själv icke-beroende kaffedrickare har bestämt att för att inte sjunka in i beroendeträsket och vägrar därför av princip att dricka kaffe hemma. Däremot inget sagt om kaffegodis och kaffekarameller...!

Ps. Varför har ingen tandläkare förut frågat mig om jag vill ha bedövning eller inte? Jippi för att slippa bedövning! Det tog ju för tusan lika ont med som utan, kan jag säga såhär i efterhand.

(Extratillägg: Ser just ett inslag på Rapport om Sörböleskolan i Skellefteå, akta er kära släktingar! Fly från stan, nu kommer sjukan! Ett av de största utbrotten av sjukan i Sverige hittills trummar de på, panik, panik!)

Specialrecept från Jana

2009-10-05T19:51:00.003+02:00

Jag har lyckats få min vän Jana, uppvuxen i Makedonien, att plita ner sitt recept på underbara...ja, hon kallar dem "juggebiffar". De är så fantastiskt goda (som mycket annat som kommer från de regionerna, jag menar - tänk cevapcici (fri stavning) och moussaka)! Hemligheten är Vegeta-kryddan (se bild!). Kan hittas på bland annat Willys. Hittar man inget Willys eller inte vill klampa in där av andra skäl så hittar man den nog på utländska hyllan i valfri något större matbutik.

Du behöver:

Köttfärs (räcker förmodligen med en 400 g)

Gul lök

Vegeta-krydda

Svartpeppar

1 ägg

1 skiva bröd

Så här skapar du magin: Hacka löken i småbitar och blanda med färsen (rör om med händerna så att löken liksom smälter in i köttet). I med ett ägg också och därefter kryddorna , blanda allt ett tills du tycker att allt har smält in med köttet. Ta en brödskiva och doppa i varmt vatten tills den är mjuk.

Brödskivan ska blandas med köttet så att köttet blir fastare. Forma köttet till biffar och vänd biffarna i mjöl så att de inte delas när du steker dem. Stek! Servera med klyftpotatis, fetaost-sallad och en god sås!

Det är ju helt bananas

2009-10-05T19:43:00.002+02:00

Nog för att jag älskar bananer (speciellt de där lite lätt mosiga som blivit rätt söta), men nu får det vara nog. Eller kanske inte helt nog, men närapå jättenog.

http://www.dn.se/kultur-noje/essa/det-sekellanga-kriget-om-bananerna-1.967192

Inte hjälper det heller att köpa bananer som är märkta Rättvisemärkt, för de köps in av ett företag som ägs av tadaa...Chiquita. Ingen som vill starta ett schysst bananföretag så att jag återigen kan bli storkonsument av mumsiga mosiga bananer att kladda på gröten eller att baka ljuvliga chokladbanankakor av?

http://www.bananasthemovie.com/

Malin - militant bananaktivist? (Jag är rätt o-militant av mig, så pacifistisk bananaktivist kanske skulle vara ett bättre epitet?)

Påhälsningar

2009-10-03T10:06:00.003+02:00

Det är inte bara vi som fått påhälsning (mamma och Dan anlände inatt vid tolvtiden, förvånansvärt pigga efter maratonkörningen), även Jonas föräldrar har fått besök.

http://pitea-tidningen.se/nyheter/artikel.aspx?ArticleId=4911614

Vårt besök är dock avsevärt trevligare (förutom att de faktiskt är välkomna) och har nog inte tänkt stjäla någonting från oss. Dessutom går de inte på knark, vilket jag också uppskattar.

Äntligen fredag!

2009-10-02T13:54:00.002+02:00

Med eller utan timewarp blev det fredag. Tyvärr lyckades jag inte lista ut fusket som skulle göra att jag fick full poäng på tentan heller. Vid salstentor blir jag som en förstoppad, fullproppad mage - jag har en massa saker därinne men de kommer bara inte ut! Jag försöker intala mig själv att jag är nöjd bara jag klarar den men innerst inne sitter den ovräkbara perfektionisten som inte låter sig nöjas med något sånt.

När jag kom hem fick jag iallafall en tialott av Jonas (och vann en tia! jippi!) och i frysen hade han en överraskning...Ben and Jerry's half baked - den ultimata glassblandningen!

Min mage har varit ovanligt elak de senaste dagarna, vilket jag har viss förståelse för då lejonparten av det jag glufsat i mig har varit bröd i någon form och konsistens, så jag vet inte om jag ska be om mer magknip genom att sluka glass. (Hittade för övrigt vad som verkar vara äkta, riktig blodkorv igår på ICA, varför just nu när jag inte kan äta det?! Någon vill retas med mig...)

Timewarp önskas

2009-10-01T20:49:00.003+02:00

Ibland skulle man ju vara en sån där filur i ett tv-spel. Inte bara för att man kan pausa, spara spelet när det går bra och starta om därifrån om det sedan går åt pipsvängen (överflödigt att behöva säga att det kan vara användbart i det dagliga livet). En annan fördel är att det som regel finns fusk som man kan knappa in för att helt plötsligt få hur många poäng/pengar som helst, bli dubbelt så snabb och framför allt hoppa framåt eller bakåt i tiden!

Vore jag en sån idag hade jag fipplat mig fram till imorgon 13.01 för då har jag gjort bort denna tenta om politisk idéhistoria (eventuellt även använt ett specialfusk så att jag fick full poäng också). Just nu snurrar en hel massa filosofer och teoretiker i huvudet (mestadels män, Jonas har dock ingen anledning till att känna avundsjuka, alla utom en är död och han är född 1929 och således skulle vi förmodligen vara ömsesidigt oattraherade av varandra).

Imorgon ska jag sparka ut gubbskrällarna! Sen vankas det "american preparty" (på svenska: amerikansk förfest) där vi ska spela typiska amerikanska drickspel och ha amerikanska kläder på oss (vad nu det är?). Kulkul!

Någon gång vid midnatt kommer mamma och Dan fram till Växjö (förutsatt att deras nyinköpta GPS leder dem rätt!).

Som man (glömmer) städa får det stinka

2009-09-29T21:41:00.004+02:00

Ni håller väl alla med om att räkmacka är något av det godaste man kan smaska i sig till lunch (givetvis med några rejäla tryck med majonnästuben ovanpå). Alla håller väl också med om att gamla räkskal luktar sällsynt jäkligt. De senaste dagarna har jag satt guldkant på dagen genom att äta just dessa deliciösa mackor. Givetvis inte med några smaklösa färdigskalade ursäkter till räkor, därav produceras det en mängd räkskal. Med fördel bör de avlägsnas från köket omgående för att inte framkalla odören ovan beskriven. Ibland är tanke lättare än handling (läs: jag glömde totalt bort att Jonas blev less på att det låg räkskal i diskhon och förpassade dem till soporna då han samtidigt fick mig att lova att gå ut med dem så fort som möjligt). Som sagt flög fågeln iväg med det löftet, och jag åt räckmackor även följande dag och var dessutom duktig och kastade skalen direkt (för övrigt i soptunnan just utanför, jag tänkte tyst för mig själv att jag nu gjorde livet lite obehagligare för de burksamlare som brukar länsa Campus' soptunnor i jakt efter det pantbara guldet).

Imorse smetade jag ut mig som våt cement i vår dundersköna fotölj (för femtio kronor, det bästa fyndet jag någonsin gjort!) och lät mig stelna hela förmiddagen. Så kom Jonas hem från föreläsningen vid tolvsnåret och utbrast bestört att här luktade det ju (här sa han en massa otrevliga saker), och där satt jag och mös mitt i odören?! Jonas störtade mot köket och gav sig sedan ut med odörens källa: soppåsen med räkskalen i. När jag slet mig upp från min cementerade ställning märkte jag att det stank något fruktansvärt. För att gottgöra mitt illaluktande misstag skurade jag under diskbänken, dammsugade lägenheten "light" och lät korsdraget suga ut påminnelsen om det. Min plan att äta räkmackor även idag förkastades snabbt och byttes ut till äggmacka (med helt luktfritt skal!).

Räven raskar över...Willys parkering?

2009-09-27T20:46:00.002+02:00

Det är inte varje dag man går och handlar som en räv i full fart ilar över parkeringen rakt framför en.

Ett UFO har landat

2009-09-23T20:22:00.003+02:00

Mot betalning, bör tilläggas. Kontant betalning, för att vara exakt. Det var längesen jag höll i så mycket kontanter, samma sak sa karln som tog emot sedelbunten på databutiken när jag följde Jonas för att bära hem den nya energislukaren. iMac, heter den gigantiska saken som nu står stadigt på vår glasskiva till skrivbord, och yikes, vad den är stor! 24 tums skärm, det är ju banne mig just det måttet jag har haft på min tv under hela min ungdom. Belysas bör att det är Jonas som har lagt ut lappar för denna, jag harvar kvar med min filur till laptop ett tag till.

DN Kontakten del 2 - Språklig skaparverkstad

2009-09-22T13:03:00.003+02:00

Äntligen - tisdag och DN (Önske?)Kontakten. Det verkar just som att många använder vad Machiavelli skulle kalla bågskyttens teknik och siktar högt för att nå sitt mål, och önskar därför hejvilt. (Ja, varför inte, de har ju betalat för annonsen och trots att sannolikheten är lika liten som på att skrapa fram tre tv-rutor på Triss så - plötsligt händer det...?)

Jag börjar ana att den omtalade mrs. Anka (läs denna intervju om ni inte hört talas om kvinnan) redan har börjat ge en handfull mindre nogräknade män tokiga idéer:

"Tjock mansgris söker karriärskvinna som vill satsa på hemmet. Jag är 53 år. Du 35-40 år. Inga barn, tack."

En karl som har satt ribban på en något mer (ärlig?) och realistisk nivå kommer dock här:

"Jag är en 52-årig man som ser rätt så skaplig ut. Jag söker en kvinna som..[]...ser ganska bra ut..."

Något som jag lagt märke till tidigare är den oerhörda massa under kategorin "kvinna söker man" som tolkat devisen "man är så ung man känner sig" så att man följaktligen beskriver sig som tjej (ironiskt nog förekommer det nästan uteslutande bland de som är 60+). Motsvarande uttryck går inte att finna under "man söker kvinna" då ingen kallar sig pojke för att beskriva sin ungdomliga sprudlighet. Kanske för att det inte anses vara en attraktiv dygd för en man samtidigt som det är en viktig och eftertraktad egenskap hos det motsatta könet?`

Nå, nu till det kanske mest intressanta. Denna avgrundsskillnad mellan begreppen "tjej" och "kvinna" som finns har skapat ett språkligt tomrum där inget av begreppen beskriver det som (snopplösa) insändare vill få fram - att de är en perfekt mix av kvinnlig mognad (intellekt) och tjejaktig energi (sinnelag, utseende).

Därav det nya ordet "tjejkvinna".

I och för sig tycker jag att det är rätt fantasilöst att bara foga samman orden då de tillsammans inte bildar ett tredje ord med egen betydelse utan är av samma karaktär som ett ord som "rödgul", istället för "orange" som är en fullständig blandning som får sin egen karaktär och betydelse.

Trots att många spännande termer, ord och förkortningar har skapats på grund av den utmaning i form av textbegränsning och konkurrens som kontaktannonsskrivandet innebär är den på det sättet limiterad i det att man inte får vara så pass fantasifull och skapande att sina potentiella intressenter inte förstår ett jota av annonsen.

Spänningen stiger...

2009-09-21T15:36:00.002+02:00

Till min STORA lycka visar Svt (tack public service, helt plötsligt känns det så rätt att betala tv-avgiften) Skellefteås första match för säsongen! Förmodligen mest på grund av att de möter Färjestad, men ändå.

Som uppladdning har jag spelat Skumdums "Heja AIK" (och måste erkänna att jag just nu lyssnar på "Disneys bästa" och har svårt att bestämma mig för min favoritdisneyfilm, så jag har väl kommit lite av spåret...).

Saftningen och geléingen igår gick riktigt bra! Jag har aldrig smakat fläderbärsgelé förut och ja, min blev iallafall en smakmässig blandning mellan svarta vinbär och hallon (?). För att kolla surheten hos fläderbären mumsade jag i mig ett par stycken (för att sedan läsa att de tydligen är giftiga i rå form) och bestämde mig för mycket pektin och lite socker då de var lite väl mogna.

Nu måste jag bara ut och klubba ner ett rådjur eller brotta ner ett vildsvin så att vi har någon stek att komplettera gelén med (eller tvärtom?). Dags att skaffa jaktlicens kanske?

Nu återstår att torka äppelskivor och rönnbär. Jag är minst sagt sugen på en torkställning (eller en frukttork!) men jag ska nog lugna mig lite.

Hur många ska rösta idag?

2009-09-20T11:46:00.002+02:00

Jag går aldrig till kyrkan, är varken konfirmerad eller engagerad i kyrkans verksamheter, men röstberättigad är jag till kyrkovalet och se rösta det ska jag. Ni ska föreställa er glädjen i den gamla tantens ögon inne på pastorsexpeditionen i Öjebyn när jag röstade sist! Jag var tydligen den enda under tjugo som hade varit där hittills under dagen.

Några gången har det slagit mig (okej, när jag får deklarationen) att jag kanske borde gå ur Svenska kyrkan då jag är lika lite kristen som något annat. Jag har dock hejdat mig då det dels är krångligt och dels så går denna pyttelilla peng av det lilla jag tjänar förhoppningsvis i någon utsträckning till att bevara kyrkobyggnader och till hjälpverksamheter.

Förra veckan började jag dock fundera över just det här med att Svenska kyrkan, som ska vara skild från staten, ändå får plocka in sina avgifter genom Skatteverket. Borde inte alla religiösa samfund erbjudas denna service av dem i så fall? En annan idé som jag funderat på, och som framfördes i DN, var att kyrkan skulle kunna upprätta ett slags stödmedlemskap för de som inte är kristna och vill vara med i Svenska kyrkan men ändå vill bidra till bevarandet av deras kulturbyggnader. Kanske någonting?

Giftiga plättar?

2009-09-19T17:37:00.002+02:00

Jag har varit lite purken över att jag inte lyckats hitta några kantareller (i och för sig har jag väl inte gett mig ut i skogen och letat än heller) men det får nästan övervägas av att jag har hittat en massa träd och buskar vilkas klasar jag hoppas är fläderbär (och ett päronträd! det står dock tydligt på någons ägor så jag får fortsätta drömma om päronpaj...). Efter lite sedvanlig googling har jag kommit fram till att jag tar risken och ska koka lite fläberbärssaft. Efter lite ytterligare googling på jakt efter ett till synes bra recept har jag inte kunnat fälla ett avgörande, så, alla fläderbärssaftskokare där ute, har ni något lyckat recept att dela med er av?

Så här i influensatider kan det även vara passande med lite fläderpannkakor (saft är inte riktigt min grej) då forskare har funnit att fläderbär hjälper mot influensa! Nu inte sagt just den här influensan...

Ett brev kommer lastat...

2009-09-17T22:57:00.003+02:00

...med en bulle! Jag skulle nog vilja kalla det världens bästa bulle (den klår dock inte krångisbullarna i varken smak eller doft) av sin sort. Det var nämligen från min fina vän Emilia som hade bemödat sig att skriva ett så gulligt och uppskattane bull-vykort att jag malligt var tvungen att visa upp det för Jonas då jag kom innanför dörren (inte minst för att jag hade fått en jättefin bulle med posten och han ett brev från Radiotjänst...)!

DN Kontakten del 1

2009-09-15T21:37:00.003+02:00

En liten (ja, just det ordet) hobby jag har är att grundligt gå igenom DN:s kontaktannonser, som publiceras två gånger i veckan (innehåller dock ofta samma annonser, tråkigt nog).

Det handlar inte alls, som man först kan tro, om att sitta där i egenskap av sambo och tycka synd om eller skratta åt de som söker en livs- eller resekamrat (eller efterlyser någon de mött på finlandsfärjan eller i rulltrappan till t-banan och fick upp intresset för trots att de ofta inte vet just mer än hur personen ser ut). Jag ser det som en slags studie i mellanmänskliga relationer och psykologi. Efter att ha gjort detta regelbundet kan jag konstatera en hel del saker om de som sänder in DN-kontaktannonser. Bland annat att män som söker män är odiskutabelt mest petiga gällande etnisk härkomst, ålder och utseende och att en förbluffande majoritet stockholmare har som intresse att vara ute i naturen trots att det knappt finns någon där de bor.

Ur förra veckans insändare rev jag ut två stycken jag fann värda eftertanke om vår samtid och samhällsreflektion (närmare bestämt våra medievanor).

Nummer 1

"Jag är en kille, 25 år, från Turkiet som söker en tjej. Mina intr. är sport, resa, film. För tillfället sitter jag på anstalt."

Såhär efteråt förvånas jag över att min första reaktion var att det var lite synd för honom att sitta på anstalt om man har de intressena (förutom film då, som säkert erbjuds mer tid än nödvändigt att förkovra sig i under fängelsetiden). Det andra jag blev nyfiken på var av vilken anledning han satt på anstalt för. Men min största fundering så här i efterhand är hur många svar han egentligen har fått (man har ju läst att allt från massmördare till pedofiler får kärleksbrev och friare). Kanske borde jag skriva till honom och fråga?

Nå, nu till Nummer 2

"Ensam kille söker ensam mamma, gärna från landet."

Enkel reflektion - Någon som sett "Bonde söker fru" och "Ensam mamma söker" alldeles för mycket?

Trendbrott?

2009-09-12T14:04:00.003+02:00

Många saker här på senare år har kommit i min ägo genom donation då den ursprunglige ägaren har funnit föremålet för gammalt/fult/slitet/tråkigt/omodernt och bytt ut det mot någonting nytt. Som den slaskhink jag är tar jag emot det mesta med öppna armar (och mun), men nu har ett radikalt trendbrott skett. Jag har beställt egna glasögon. Alltså som i meningen att de är obegagnade och jag är förste ägare. 705 riksdaler inklusive bågar, glas, frakt, aviavgift och spegelreflexskydd kallar jag ett helt okej pris. Min första tanke var att köpa två-tre par på grund av det låga priset men har efterhand insett att jag tar ett glasögonpar i taget (och att jag fortfarande är snål).

Välkomna, välkomna!

2009-09-10T17:28:00.002+02:00

Jag fick just ett glatt (och knackigt, vi bor tyvärr i någon slags radioskugga) samtal från mor där hon meddelade att de med all sannolikhet brummar ned till oss alldeles i början på oktober. Superoptimopsiskttoppipangfenomenaliskt roligt, inte minst för att de kommer dagen då jag har gjort min första tenta för terminen. Går det dåligt - då kommer jag på bättre tankar, går det bra - får jag en jättebra "present" i form av mor och Dan!

Nu måste jag smida planer på vad vi kan tänkas erbjuda dem att hitta på här i djupa småland. Tror att mor kan vara lite lockad att åka åt Kosta...

Dödssynd 1: Frosseri

2009-09-07T19:27:00.005+02:00

Det är inte bara Den där uppe som nog har ett och annat att säga om bilden nedan; om Flourtanten hade sett detta hade nog hinken åkt ut ur lägenheten illa kvickt och ersatts med ett års floursköljning. Nu är jag, icke konfirmerad och för ung för tidigare nämnd dams besök som jag är, inte särskilt bekymrad över det men min plånbok är det förmodligen med tanke på vilken potential den har att skapa en enorm tandläkarräkning.

Det som syns på bilden är inte mindre än en hink full med chokladpudding som håller på att vevas ihop! Annika fick äran att med såväl slev som elvisp försöka röra ihop den tjocka smeten. Nu åt vi inte upp allt själva utan serverade det på vår avslutningssittning i förrgår (okej, i ärlighetens namn goffade vi i oss en hel del själva också).

På tal om tandläkarbesök gjorde jag nog ett av de kortaste besöken i tandläkarhistorien idag. Steg upp i ottan och cyklade till min nya tandläkare i god tid, nu skulle tre tänder lagas och jag var mentalt redo. Väl där inne skakar hon hand med mig och frågar "jaha, vad kan vi göra för dig då?" och sen visade det sig att de varken hade min journal eller fått information från min gamla tandläkare om att jag skulle laga tre hål idag (och att den senare skulle stå för notan). Vi blev båda lite ställda och hon frågade lite tafatt "jaha...öh, du vet inte vilka tänder du har hål i?" och nej, det visste jag faktiskt inte. Så här i efterhand blir jag lite nyfiken på om hon helt sonika hade gått på mina ord om jag sagt vilka tänder jag ville ha lagat?

Nåja, egentligen hade jag väl inte förväntat mig mer av den administrativa härdsmälta (läs: tandhygienisten) som behandlade mig sist i Piteå. Även fast jag sa att jag inte skulle laga tänderna i Piteå för att jag bor i Växjö envisade hon sig med att boka en tid hos en tandläkare i Piteå, "för att jag inte vill släppa iväg dig utan att ha bokat en tid"...?? Jag frågade då "okej, så när jag kommer hem ska jag direkt ringa och säga att jag vill avboka tiden för om jag glömmer avboka tiden får jag väl betala för det?" och då var hon tvungen att säga ja. Touché, logik i ädel form. Ringde för övrigt själv och bad överflyttning av mina jounaler (då hygienisten sa att det fick jag göra själv), först till Växjö och sen till Piteå, varvid receptionisten i Växjö sa att detta var konstigt då detta ska skötas av tandläkarklinikerna emellan. Suck. Trippelflippelsuck.

Livet från den ljusa sidan

2009-09-01T15:36:00.002+02:00

Nu börjar nollningen så här kommer nog att eka lite tomt med uppdateringar. Kampen pågår iallafall mot köksinkräktarna och jag börjar komma åt deras lite klurigare gömställen, jag har hälsat på vännen Stina i Göteborg och överlevt och nu är jag blond (ska inte uppfattas som ett resultat av Göteborgsresan). Jag har glömt i princip alla mina svarta sockar i Piteå, vilka utgör en majoritet av mitt totala antal sockar, så jag återvänder så gott jag kan och tackar gener eller något liknande för att jag knappt svettas om fötterna alls.

Lova, angåene bullarna, du får mer än gärna övertyga mig, om vi säger så (hehe! egentligen är det nog så att jag har ätit dina bullar mycket mer sällan än farmors och Carins och kan inte komma ihåg den distinkta smaken, någon gång har jag nog ätit dina när jag trott det var Carins också).

Välkommen hem!

2009-08-25T14:31:00.002+02:00

Det har tagit en liten stund, men nu känns det som hemma här igen. Efter storstädning i alla möjliga skåp och rensning i förrådet har vi nu koll på läget här och har en liten lista på jätteroliga saker att köpa, vad sägs om till exempel diskborste, spik, rejäla galgar och rotborste? Jippi!
När vi kom hem var vi dock inte ensamma, vi var närmare ett par hundra stycken skulle jag tro. I varje mjölpåse hade vi nämligen små gäster som hade bjudit in sig själva. Suck.
Två påsar fulla med alla mina kära mjöl, korn och grynblandningar åkte i soporna. Snyft. Allt från grahamsgryn, maizena, dinkelflingor, vetekross och rågmjöl till havre- och quinoablandning vilar nu i frid (läs: ligger i soprummet). Inte ett enda mjöl har vi hemma nu, vilket betyder såväl bakstopp som pannkaksstopp.
Dessutom står vår fina brödkorg i frysen. De må ha ett hårt skal men de har inte långkalsonger!
Jag har hittat ett perfekt mordvapen dock, en kombinerad kniv och gaffel inköpt på St. Erikshjälpen, som kan mörda en mjölbagge i alla möjliga gömställen de har. Mouhahahaa! För att vara extra tydlig mot våra husdjur har jag lämnat en del lik i skåpet så att de ska förstå att de bör pysa bums.
Brödet och müslin vi har köpt står på vårat fort (läs: köksbordet), där jag hoppas de står säkert. Vi har tyvärr varken vallgrav eller mur utan litar på att avståndet från köksskåpet ska räcka. Jonas hade dock läst att de kan flyga (vilka monster!), vilket jag hoppas är en osanning...

Kotten tar över!

2009-08-20T15:19:00.004+02:00

En liten vresig kotte har lagt beslag på markerna utanför vår köksdörr. Jag har försökt blidka den med lite hamburgerkött, vilket den efter lite ilsket spottande fattade var något ätbart och inte en cyanidbomb från himlen (kotten trodde i sin enfald att den "gömt" sig bakom en madrass ståendes på sniskan men märkte inte att den inte hade tak över huvudet). Den glufsade så högt att det hördes ända in i köket och i ljudet av allt smackande skrockade jag för mig själv och undrade hur många kottar som får äta häst i sitt liv!
Nå, i förrgår skulle mor ut med tvätten och stegade ut genom köksdörren. Hon hinner inte ta mer än ett steg förrän hon hör ett fräs och lite spottande. Hon tittar vänster, hon tittar höger, hon tittar rakt fram och funderar var tusan den lille luringen håller hus. När hon inte kan se skymten av den nye herren/hertiginnan av vår uteplats fortsätter hon bort till tvättlinan.

Ja ni, sträcker man ut handen (med lite hamburgerskinka i), tar de hela armen! (läs: så tar kotten hela uteplatsen)

Pickelipackad för plygplan

2009-08-20T15:04:00.002+02:00

Nu börjar sommaren här uppe lida mot sitt slut, inte minst rent vädermässigt vilket timade bra med min avfärd. En hel del saker på min "att göra under sommaren"-lista är avbockade men en del får helt enkelt föras över till nästa års lista. Plocka jordgubbar är ett exempel.
Jag har nu spenderat en förmiddag med att förutom att beskåda kungafamiljen och proväta (okej, det kan nog kallas tatta då jag faktiskt inte betalade för mig) på Strömbackaskolan igen, packa mina resväskor.
Det enda jag inte får med mig är det fina kakfatet jag fick i födelsedagspresent - dock en bra anledning då att äta upp kakorna direkt då jag inte har något fint fat att ha dem på!

Kommer att återkomma med utvärdering av andra besöket på skolmatsalen, denna gång har jag en del mindre goda anmärkningar än sist. Det kommer dock nog att krävas ett trejde och slutgiltigt provstick innan jag kan ge ett samlat betyg, eventuellt kommer det att ske kring jul/nyår.
Anmärkningsvärt i allmänhet (utan att lägga någon värdering i det), är att mattanterna synade mig från topp till tå och lät av sina blickar mig förstå att de passerade mig för en av alla de andra fjortistjejerna i kön.
Om jag alltså är 23 år nu men utan problem passerar som 16-18-åring kommer jag om detta fortsätter få problem att få pensionärsrabatter i framtiden. Fram tills dess ska jag dock se till att få lite klädsamma horisontella linjer i pannan, elegant silverglänsande hår och hängpattar.

Hur man gör för att komma nära kungafamiljen

2009-08-20T13:46:00.004+02:00

Här kommer en guide till hur man gör för att få spana in kungafamiljens medlemmar på nära håll:

1. Ställ dig INTE nära vresiga rojalister (läs: ofta äldre tanter), de har vassa armbågar och skulle utan ånger trampa ner dig om det så behövdes för att få en skymt av Bernadottes. Som vapen har de ofta paraplyn.

2. Håll dig dessutom borta från barnfamiljer, har de barnvagn använder de den som plog för att ta sig längst fram, har de en småtting hivar de upp dem rakt framför dig på sina axlar och skapar därmed en sköld.

3. Ställ dig däremot precis bakom lagom små snorungar, gärna söta flickor. Viktigast att spana efter: Blombuketter. Egenplockade som köpta på Buketten, drottningen missar aldrig sådana "Kodak-moments" när hon böjer sig ner lite lätt, ler så gott hon kan och som hon har tränat på i årtionden (hennes ansikte ser misstänkt...ehm, stelt ut av någon anledning jag inte tänker spekulera i) och säger "tack, tack, tack" och tar emot blommorna, och så får alla besökare bedårande fina bilder.

4. Voilà! Succé för min plan, som ni kan se på filmklippet. Man behöver bevisligen inte ha läst Svensk Damtidning för att kunna komma inpå kungafamiljen (läser man den tidningen vet man dock förmodligen en hel del, som vilket toapapper de föredrar, vad Madeleine fick i sjuårspresent av prins Bertil, vad Silvias favoritpålägg är på frukostmackan och annan viktig information).

Den som äger en hammock saknar föga

2009-08-18T13:43:00.006+02:00

Att vara ledig är inte helt dumt. Man kan utan stress laborera ihop ännu en variant av havregryngsgröt (denna gång ihopkokad med färska aprikosbitar och kanel, med linfrön, solroskärnor och framför allt hjortronsylt på toppen (och så lite mer kanel, jag har hört att det är nyttigt dessutom). Låter kanske som en salig röra men blev faktiskt snarare en saligt god sådan!). Sedan kan man utan stress vanka runt i morgonrock ett tag, cykla sakta, lägga sig i en hammock (vilket man inte kan göra utan att slås av insikten att en hammock gör en lycklig, förutom sömnig såklart), mata en igelkott med hamburgerskinka, bjuda mamma på lunch och inte minst kan man ta tillfället i akt att betala inte bara en Carl den sjätte men om man räknar i von Linnéisar ett hutlöst antal, dock inte mer än en monsieur Vasa, ja med andra ord lägga en slant eller fler på att mottaga proffessionell massage.

Nå, för att prata andra bullar i ordets rätta bemärkelse har jag kommit på att farmor och Carin nog gör godast bullar i världen. Som med så många andra saker tror jag att det förutom talang och erfarenhet har med luften att göra. Likt Västerbottenost endast kommer till sin rätt i Burträsk blir bullar aldrig så saftiga som i Krångis. Dagmamman Marita kommer på ärofylld tredjeplats, vilket inte är så konstigt om min teori stämmer då Krångislufen mycket väl kan blåsa bort till Plan och sprida sin magi.

Hallelujah, (möbel)bibeln har kommit!

2009-08-14T08:57:00.003+02:00

Inte nog med att den har fördelar gentemot den riktiga bibeln som att vara betydligt mer lättläst, den kommer ut i ny upplaga varje år och istället för att ställa sig på tvären mot förändringar anpassas den som en tempurkudde för att passa samhället som choklad passar med nötter.
Dessutom är den gratis och finns lättillgänglig på webben. Har man svårt att läsa är det inga problem då det är bilderna som är viktigtast. Tyvärr finns den inte i punktskrift, vilket nog ger "gammelbibeln" en pinne då den antingen kan högläsas och förmodligen finns i blindskrift.

Vad vill Svenska Dagsblaskan mig?

2009-08-13T15:47:00.002+02:00

Om det handlar om att de ska försöka suga tillbaka mig som prenumerant så ska jag denna gången inte säga ja bara för att inte vara otrevlig utan jag ska stå på mig (eller sitta extra hårt på rumpan) och säga "tack, men nej tack för jag har världens bästa DN!" (okej, jag säger nog något i stil med att jag tyvärr inte har råd eller något annat och nämner givetvis inte att jag föredrar ärkekonkurrenten).
Jag hoppas i varje fall att det inte gäller något annat, för vad jag vet har jag inga oavslutade affärer med dem. Basta!

Skåpmat: Utkast del 1 "Svänger förbi stan" 30/1 2008

2009-08-12T16:08:00.000+02:00

I avsaknad av kunder att tjöta med hamnade jag i brist på fantastiska hemsidetips inne på min egen blogg under fliken "utkast". Här fanns det många påbörjade verk som inte har fått se fler ögon än mina två bruna. Jag börjar därför en liten serie med ofärdiga inlägg från såväl tiden som korridorsboende lundensare som Lidl-shoppande solnabo, för att ta två exempel. Här kommer ett från just tiden som Bergshamrabo (oklart var jag ville komma med inlägget. Tänkte först göra ett försökt att avsluta historien med det vegetariskt ätande russinet men jag tror jag lämnar det i oavslutad orginalform...)

Människor är så förvånade över att jag cyklar runt i Stockholm istället för att ta tunnelbanan eller bussen. Ibland undrar jag också varför jag inte skramlar fram knappt två tusenlappar och skaffar mig ett SJ-kort, en av dessa ibland-tillfällen var idag då jag vaknade av att regnet spelade trummor på taket. Jag har ingen stänkskärm på min cykel vilket gör att jag får en fräsig brun gegg-rand från rumpan och upp efter ryggraden. Passade inte så bra på arbetsintervjun idag (i och för sig på en cykelaffär, där jag visserligen kammade hem pluspoäng för mitt färdsätt) när jag slog mig ned i deras tygfåtölj. Men de sa faktiskt att ingen brukar sitta i den ändå. Puh.

Om någon läst om den där gasläckan i Stockholm kan jag meddela att jag lyckligt ovetandes trampade förbi några avspärrningar i söndags, stannade till och undrade vad som var på gång, och cyklade sedan vidare. Ja se här hamnar man i händelsernas centrum!

På tal om det bor det en kändis i vårat hus! Nämligen den första som började med vegetarisk kost i Sverige (en kvinna, numera äldre, russinliknande dam)

Den kallblodiga attacken som borde ha genomförts för många år sedan

2009-08-11T11:09:00.004+02:00

Till att börja med åkallade jag det nog på mig själv, då jag under dagen i både skrift och tal med min vän Emilia hade fällt kommentaren att jag "minsann inte kände mig piggare då jag drack kaffe". Så drack jag två koppar idag på fikarasterna och kände mig lika trött i ögonen efteråt, och bekräftade lite för mig själv det jag tidigare sagt.
Jag och samme vän besökte igårkväll ett fik i Piteå för att ta en fika som avslutning på vår promenad, där jag bjöds på en stor latte med vaniljchokladessens samt en smaskig pralin. Efterföljande (icke oväntade) magont gjorde att jag kände att det var dags att trampa Öjebyn åt för att äta macka och lägga igen de trötta ögonlocken för dagen.
Men se där hade jag fel. Efter att ha fastnat med fransk film (i röd kulör, mycket intressant) samt planering inför nollningen av våra nya kursare på Europaprogrammet släckte jag lampan 00.00.
Sen slog klockan i köket snabbt ett slag och så var klockan 00.30.
Sen kom ett slag för att påminna mig om att klockan var 01.00.
Tredje gången gillt slog den ett slag för att jag inte skulle glömma att klockan nu var 01.30 och att jag ännu inte somnat.
Så kom två slag av bara farten och nu var klockan alltså 02.00 och nu började det killa av frustration i kroppen.
Minnen kom tillbaka från tiden då jag bodde hemma permanent och samma nattliga plågeri utspelade sig, och den där förbannade klockan i köket som jag så många gånger funderat på att krossa med om inte en hammare så slita ner den från väggen med mina bara händer.
Nu, några år senare, lite klokare (? i varje fall lite mer handlingskraftig) kastade jag mig tillslut upp och störtade in i köket och gjorde något jag borde ha gjort för flera år sedan. I mörkret fick jag upp glasluckan in till urverket och krafsade fram en nyckel som jag började vrida i nyckelhålen. Då det inte gav resultat famlade jag efter något annat att slita tag i och fick tag i en liten ståltråd som jag började dra i.
Klockan slog. Jag drog igen och den slog och slog som om den skrek av dödsångest och bad mig att bli beskonad från denna vrede. Men jag var fast i mitt beslut att tysta den så om inte för gott så iallafall för den natten, och till slut så började pendeln svänga saktare och saktare för att sedan stanna helt. Dödsryckningarna var slut och min kropp genomsyrades av ond, illmarig glädje!
Så gick jag tillbaka och lade mig i sängen och jag somnade nog kanske en halvtimma efteråt av ren glädje att jag inte visste vad klockan var. Varför hade jag tidigare tvekat?

Det måste ha varit en sällsam syn att se hur en naken kvinna mitt i natten stormar in i sitt kök och ivrigt börjar ge sig på ett väggur med galen frenesi! Jag hoppas innerligt att ingen befann sig utanför på strandpromenaden och fick se detta utspela sig...

Telle mère, telle fille

2009-08-10T13:43:00.004+02:00

Med andra svenska ord: Alla vi döttrar blir tillslut mer eller mindre som våra mödrar, med små klackeskosteg i taget som sedan övegår till fotriktiga eccoskor (som man efter tiden övergår till då de är mer bekväma trots det markant lägre estetiska värdet, vilket man dock inte längre bryr sig speciellt mycket om).
Eller för att översätta meningen exakt - sådan mor, sådan dotter.
Vad jag vill komma fram till är att tidigare i sommar fnissade jag över att min mor hade lämnat nyckeln i vespan medan vi var inne och handlade, vilket jag antydde var lite "typiskt henne".
Men se igår cyklade jag mot Korpen för ett träningspass och skulle parkera min cykel utanför, varpå jag minns att jag besvärat ställde den längst ut i raden och tänkte att det inte är så smart med tanke på att om någon i akut behov av en cykel skulle gå förbi skulle den förmodligen först sikta på den då den står först på tur så att säga. Nåja, knallade in och tränade. När passet var slut kunde jag inte hitta min lilla svarta cykelnyckel någonstans. Fickorna var tomma, påsen var tom, skorna var tomma (ja jag tittade även i dem) och ingen nyckel låg på toalettgolvet. Suck.
Jag började då misstänka att jag gjort det oförlåtliga - glömt nyckeln i låset. Givetvis har då någon dum Pitesnorunge snott cykeln. Dumma, dumma jag. Samtidigt vågade jag inte rusa ut och kika efter, då jag inte har något passerkort så skulle jag inte ta mig in igen om jag plötsligt skulle skingra dimman och komma på att jag lagt nyckeln på något riktigt logiskt ställe som t.ex. ovanpå kaffemaskinen.
Jag begav mig dock ut (och kom nästan av mig när jag möttes av spöregn, det som var 29 grader och strålande sol när jag gick in genom Korpens dörrar) och kisade lite för att jag inte ville se verkligheten. Där skulle vara helt tomt. Och så spöregnade det också, typiskt. Så skulle jag få linka hem i regnet med svansen mellan benen och erkänna för mor vad jag gjort.

Nu stod dock cykeln kvar, låst. Hallelujah!

(Måste jag erkänna att nyckeln satt i låset...? Nåja, hur som helst går jag ibland fortfarande omkring i osköna, trånga vingliga skor och har inte börjat mata skator och rädda spindlar...men vem vet? Jag har ju börjat dricka kaffe så nu verkar ju vad som helst kunna hända!)

Munvattnet rinner redan

2009-08-07T14:23:00.002+02:00

18.45 ikväll ska jag och Jonas gå på dejt! Vi ska mötas på Bryggargatan för att smaska i oss och bli mer än mätta av deras fredagsbuffé och sedan traska vidare och se på bio. Okej, i ordets rätta bemärkelse och som det används av ungt folk antar jag att det inte betecknas som "dejt" då vi snart varit tillsammans i fyra år och varit sambos x antal procent av den tiden. Men vi kan väl låtsas?
Senaste måltiden bestod av lite mindre deliciösa saker, såsom knäckebröd, morot och soppa. Inte tal om att detta inte är smaskigt, men allt är ju relativt så att säga...

Hipp hurra för min Jonas ida'!

2009-08-06T12:26:00.002+02:00

Idag är det Jonas tur att skära första biten ur tårtan och känna sig extra speciell.
Bland annat kommer föräldrarna Enmark att bjuda på tacos och mandeltårta ute på stugan ikväll, och från mig kommer han att få en liten överraskning imorgon (eller, han får reda på vad det är redan ikväll) och lite presenter idag.
På tal om päron ska mor och Dan brumma iväg åt Umeå på lördag för att knalla på den väldigt utmattande Noliamässan. I något svagt ögonblick har jag börjat glida över till att kanske hänga med på tåget, men jag kan ännu inte bestämma mig om det med största sannolikhet kommer att vara en dålig idé eller inte...kanske hinner jag ångra mig i Skellefteå och hoppar av där?

Malin bakar

2009-08-02T00:48:00.004+02:00

Då ska vi se här, efter begäran från en kalasdeltagare så knapprar jag här ner länken till två av bakverken som stod på bordet (ungefär nio).

Först till Mandeltårtan med kolakräm, ett tips är här att ta orden "riv mandelmassan grovt" på det sättet att man river det ändå rätt fint (läs: inte på grövsta sidan av rivjärnet). Och givetvis att riva lite choklad också på toppen!

Sen till Dubbeldäckarna med cappuccinokräm, som man nog måste bli eller vara medlem i Matklubben för att få kika på (men det går fort och är gratis).

Det fanns en hel del annat som jag ville baka men som det helt enkelt inte fanns tid för, som till exempel den här mandel- och aprikostårtan, denna mastiga chokladcheesecakepaj med kaksmulbotten eller de här spännande jordnöts- och ingefärskakorna (eller den här varianten ingefärskakor). Nåja, den som lever får se (och förhoppningsvis smaka)!