Klicka vidare!

Nu har jag knåpat ihop en blogg på en annan adress, puh! Jag kommer att skriva samma smörja men med andra finesser, helt enkelt. Förhoppningsvis ska jag få bilderna dit jag vill utan att slita mitt hår, och slippa konstiga effekter på radavståndet och storleken när man lägger in en bild efter att man har skrivit texten.

Om inte, får jag väl helt enkelt göra reträtt och komma tillbaka hit!

Tadaaa! Kom hit istället!

http://malinreflekterar.wordpress.com/

Allt kan hända

I ett kreativt ögonblick (läs: då jag blivit urkburkless på att läsa om "utmaningar mot den kommunala demokratin"") kom jag på den ljusa idén att börja fila på en ny blogg. Den jag har är fin och så, men det är ibland attans knepigt att kunna skriva som man vill, flytta, klippa, klistra och trycka in bilder så att de hamnar rätt. Okej, det är alltid knepigt.

Nu har jag hittat en annan leverantör av blogg-konton som erbjuder allt jag har saknat! Hallelujah! En upptäckt jämte kanal 5:s fynd av Anna Anka!

När jag har fått pilla lite mer så kommer länken upp här, så hoppar ni automatiskt vidare till min nya, superhäftiga, jättefina och alldeles fantastiska blogg! Typ...

Just nu känns det avlägset

"Vintern rasat ut bland våra fjällar, drivans blommor smälta ner och dö.

Himlen ler i vårens ljusa kvällar,

solen kysser liv i skog och sjö.

Snart är sommarn här i purpurvågor,

guldbelagda, azurskiftande ligga ängarne i dagens lågor,

och i lunden dansa källorne."

När då?! Undrar en stackars frusen fd. norrlänning som trodde att hon bytt två meter snömos till barmark vid denna tid när hon flyttade hit. Snopet värre.

Stinkfrossa när Jonas är borta

Jonas är i tjottahejti och spelar innebandy och har lämnat mig att laga middag alldeles själv. Han föreslog att jag skulle passa på att äta makrill i tomatsås som han tycker luktar fruktansvärt (kan egentligen inte hålla med då det ju smakar som det luktar i stora drag, och det smakar ju gott!).

Jag kom dock på anda tankar och svängde ihop en paella med ingredienser som aldrig eller ytterst sällan går genom min sambos gom. Bland annat musslor, räkor och svamp.

Rätten har förmodligen lämnat doftspår av sig, jag kan inte direkt avgöra då jag förmodligen är mitt inne i oset.

Värmer jag på lite kanelbullar om ett tag så kan jag kanske neutralisera doften (eller odören om man så vill)? Alternativt bakar jag scones. Mmmmmm....

Mogr...moghr...moggrab...?

Vad mattallriken hade sett tristare ut här på Stallvägen om inte ICA sålde ut svårsålda, mystiska varor för halva priset lite då och då. Senaste klippet var ett paket Mograbieh som smakade som en blandning mellan cous-cous och pasta. Stor (enorm!) fördel jämfört med andra gryn är att man kokar den som pasta = inget fastbränt i botten! Perfekt!

Kolla in här: http://sv.wikipedia.org/wiki/Couscous

Gott var det också, trots att jag var lite för generös med olivoljan och citronen.

Inte ens halvtid

...men jag känner att jag kommer att förlora matchen mot det amerikanska försäkringssystemet. Vi har liksom inte försäkringar som täcker skador som uppstår om man varit alkoholpåverkad eller oaktsam, då får man så att säga skylla sig själv.

Inte heller täcker våra försäkringar kända sjukdomar man har haft redan innan som man behöver behandling för i utlandet, och till sist inte heller täcker den behandling för psykvård.

Det stora problemet är att vi har helt andra sjukvårdssystem. Eller nä, det största problemet i mitt fall är det institutionaliserade överanvändandet av stämningar i amärika. Alla, för allt, ska kunna stötas och blötas i domstol. Så mitt universitet vill nog bara väl när de vill att jag tecknar deras snordyra försäkring. Hips vips är jag stämd för någonting jag borde ha förstått att undvika, och så får den naiva svensken en tråkig överraskning. Som de sa i mailet "...due to some unpleasant experiences with international students insurance...".

Nåja, tillbaka till sjukvårdssystemen. Här har vi en rätt go' miniminivå, medan där ligger allt på individens ansvar (läs: du måste ha mycket stålar eller ett jobb med en arbetsgivare som erbjuder en okej försäkring som inte kostar, just det, mycket stålar). Eller nä, i detta fallet så ligger det inte alls på mitt, alltså individens, ansvar, jag får inte ens skylla mig själv, jag måste skaffa en försäkring som täcker fall där jag faktiskt klantat mig mer eller mindre med flit och vid fullt medvetande.

Amärika - frihetens land, där man är så fri att man inte har en obligatorisk sjukförsäkring som man ändå måste ha. Obligatoriska brukaravgifter, brukar det kallas på svenska. Den som tjänar mest på sådana: Vid offentliga monpol = staten, vid avreglerad marknad = försäkringsbolagen.

Malin mot USA's försäkringssystem

Att måla upp detta i David mot Goliat-proportioner är inte att underdriva.

Morgondagen kommer att ägnas åt att besöka Växjö stads försäkringsbolag för att se om de kan erbjuda ett alternativ till att betala 1400 dollar (gångra med tio för att få nuffran i svenska riksdaler) för en försäkring mitt amerikanska universitet kräver att jag skaffar.

Den ska bland annat täcka kostnader för "mental health issues". Med andra ord, springer alla hästar ur hagen eller om hissen slutar gå ända upp, så att säga, så vill det amerikanska sjukvårdssystemet ha en garanti att jag kan betala för att någon hjälper mig att samla in pållarna igen eller laga hissen.

Varför känns detta som en så amerikansk grej?

Visst, vi blir också deprimerade i Sverige men här är det hysch hysch. Här pratar vi inte om det. I USA är det på något sätt mer uttalat, självklart (?) och man tipsar glatt om hur bra den där terapeuten man går till är.

Väldigt intressant att man hyllar personer som tränar regelbundet och äter genomgående hälsosamt medan man knappast berömmer någon för att gå till psykologen eller ta hand om sin psykiska hälsa i allmänhet.

Kanske just för att vi svenskar inte gör sånt i förebyggande syfte direkt. Precis som att man skäms när man kommer ut från en fotvårdsklinik. Dit drar man sig för att gå i det längsta, förhårdnader har fått växa sig hårda som gammal ost och nageltrånget gjort det svårt att ta på sig skorna innan man masar sig dit och försöker vara inkognito.

Nej. nu ska jag förebygga mentala problem genom att äta choklad (billigare än en timme hos hjärnskrynklaren).